Veckans ord – D

Veckans ord hos enligt O är: 

 

 

Det finns många dagboksromaner – jag skulle kunna skriva ett långt inlägg med bara sådana. Men mina favoriter är och förblir Sue Townsends fantastiska böcker om Adrian Mole, som alla är skrivna i dagboksform. Nio stycken blev det in alles. Jag minns att TV-serien baserad på första boken gick i Sverige någon gång på åttiotalet, och har sedermera lyckats hitta den på nätet men har inte hunnit titta på fler än ett enda avsnitt ännu. Men det kommer det också 🙂 Jag tycker faktiskt allra bäst om böckerna när han är äldre – Adrian Mole and the Cappuccino Years, Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction och Adrian Mole – the Prostrate Years – men de tidigare är förstås utmärkta också. 

 

Debut måste förstås alla författare göra, och även här skulle jag kunna skriva mycket och länge om fantastiska debuter. Men denna veckan vill jag lyfta fram Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Jag vet att de flesta redan läst den, men jag tycker att den är så otroligt bra att den tål att skrivas om ofta. 

 

I Om du vågar av Megan Abbott träffar vi ett gäng hejaklacksledare. Den disciplin som de uppvisar och tvingas till är både skrämmande och beundransvärd. 

 

Jag tycker att det är härligt när djur får ta plats i romaner. Igår kväll läste jag ut Jack av Christina Lindström där dobermannen Rolf spelar en stor roll. Jag älskar honom! Skulle inte vilja leva ihop med honom, men jag träffar honom gärna igen. 

 

Böcker om död finns det också gott om. Jag kom att tänka på Linnea, kom hem! av Anita Eklund Lykull – en av mina favoritförfattare vad gäller ungdomslitteratur. Timjans bästa väninna Linnea åker till Thailand över jul tillsammans med sin mamma. Naturligtvis är det just den julhelgen, 2004 – och Linnea kommer aldrig mer hem till Timjan och Göteborg. En otroligt stark bok om död, sorg, saknad och bearbetning.