Jag gjorde en korkad övervägning i förmiddags, och trodde att jag skulle kunna gå barfota i mina vanliga skor. Jag har ju dem jämt och har aldrig haft ont av dem? Men det fick jag, på den kilometerlånga promenaden till British Library… suck. Tur att jag har ett annat par att byta till!
Det var främst butiken som lockade på British Library… och visst blev det ett och annat där, bland annat denna underbara, oemotståndliga tygkasse:
… och en bok och ett kortfodral, men det tar vi senare. Hade lite tid över och vilade fötterna på plazan framför. Med min favoritdryck! Älskar San Pellegrinos läsk.
Det är väldigt soligt och varmt… på gott och ont, för det är alltid kladdigt när det är över typ fjorton grader i den här stan. Men min härliga crêpetunika från Primark funkar väldigt bra.
Sedan hoppade jag på bussen (ja, då förstår ni som kan London hur ont mina hälar gjorde) upp till King’s Cross och mötte Ian som kom med tåget från Newcastle. Det var lunchdags och jag tog med honom till den vietnamesiska restaurangen jag var på i onsdags – det blev en succé! Jag åt exakt samma sak som sist och brydde mig inte om att fotografera 😉 Avrundade med en iskaffe med kondenserad mjölk som var sååå söt. Men god.
Ian hade inte incheckning på sitt hotell som ligger en bit bort förrän 15, så vi satte oss utanför en pub i närheten, han med en cider och jag med en J2O Orange Passionfruit (ännu en favoritdryck som inte kommit till Sverige, juice, typ) – såhär fina var vi då.
Bilden togs för att skickas till Cicci, men jag måste bara visa upp mina solglasögon från Primark igår, £1.50 tror jag de fick på. Är ju förtjust i evighetssymbolen och den finns ju representerad här. En gammal fin välkammad gubbe kom och frågade hur det kändes att vara unga och kära – vi hade inte hjärta att förklara att vi inte är kära, i alla fall inte i varandra!
Nu har Ian gått för att checka in hos sig, duscha och fixa och jag vilar fötterna på mitt hotell innan de ska ner i ett par (andra!) skor igen ikväll. Vi har bokat bord på restaurangen på The Roundhouse redan klockan 5 (fanns inget ledigt senare och vi ska ju hinna in på konserten också) – och jag som vägrar åka tunnelbana får väl åka härifrån om en timme och en kvart eller så igen. Men jag måste lägga upp fossingarna!
Och kanske fråga i receptionen om han har några plåster… plastplåster är väldigt svåra att förklara för folk här – plastic plasters och de tittar på en som om man är dum i huvudet – men jag tål ju inga andra! Jaja. Om inte annat lär det väl ligga en Boots eller något på vägen!
Stories from the city, stories from the sea 