Jag har säkert läst Skuggan över stenbänken tjugo gånger förut. Men – när jag såg att hela serien finns på BookBeat, och det dessutom är barnboksmånad i Temaläsning 2016, så bestämde jag mig för att läsa allihop igen. Vi får väl se om jag faktiskt lyckas med det just under maj månad, men det är ju heller inte nödvändigt.
Det är november 1911, och Bertas familj väntar just på den nya jungfrun. Det är mamma förstås, och pappa som forskar i Swedenborg samtidigt som han undervisat omotiverade elever i religion och historia på läroverket. Storebror Roland, lillasyster Nadja, hembiträdet Svea och så Berta då. Fjorton år, alldaglig och längtande efter något mer.
Så dyker Carolin upp – och ingenting blir som förut. Berta finner en ny vän, nästan en syster i Carolin – men samtidigt är hon så hemlighetsfull, vill inte berätta något om sig själv. Men ryktena går i den lilla staden.
En fin parallellhandling är den om skurgumman Flora, som är ”nattfjäril” (observera att jag inte förstod vad det betydde när jag var liten!) och lite väl begiven på spriten, och hennes tre små barn – Edvin, Ejnar och Edit. Så fint, men så oändligt sorgligt!
Ja – som ni förstår, eftersom det kommer tre böcker till, är det en hel massa hemligheter som kommer fram i ljuset. Och jag älskar farmodern! Kommer inte ihåg om hon återkommer i serien, men jag hoppas det. Tant som gör som hon vill och köper böcker till alla – hallå, eller?
Så – jag ser fram emot att läsa mer. I nästa bok, …och de vita skuggorna i skogen kommer ju Berta och Carolin iväg till Rosengåva och Det Stora Äventyret!
Stories from the city, stories from the sea 