Ännu en bok om Mimmi, och ännu en som jag lyssnade på i inläsning av författaren själv. Jag hade denna som bok som barn – den finns nog fortfarande kvar i Hunnebo – och det är en av få inbundna böcker som faktiskt är nästintill sönderläst. Jag kunde den praktiskt taget utantill då, och jag kan den fortfarande mer eller mindre utantill vilket jag upptäckte när jag lyssnade på den.
I slutet på Vi smyger på Enok får Mimmi reda på att Lasse från Norrland (som hon träffar i Roberta Karlsson och kungen när familjen är i fjällen på semester) ska komma och bo hos henne i Göteborg när Lasses mamma Alma ska in på sjukhuset (med oförklarad åkomma) under jullovet. Nu blir det inte så att Alma åker in på lasarettet – hon struntar i det och kommer med till Göteborg istället. Hon vill ju gå på Ikea, och så. Men storstan är ingenting för Alma. Och Lasse, ja, han vill helst samla bilnummer och fundera på var jeepar har sitt avgasrör.
Mimmi blir lite trött på honom – men de har roligt också! De går på Naturhistoriska, Alma springer bort på väg hem från Ikea, de hittar en mus på vinden när de letar efter nyårspyntet… och så träffar de Linda och Janna. Som retar Lasse för hans utstående öron, och kallar honom för Vingmuttern! (Så jäkla taskiga, osäkra tjejer.)
Men det blir en fin vistelse och det är en fin bok. Roberta Karlsson redeemar sig själv lite på slutet också, när hon kommer hem från Spanien – där hon har träffat sju killar som springer efter henne. Tre heter Pedro och två har tatuerat sitt, jag menar hennes, namn på armen…
Ja, det är precis som det ska vara. Underbart!
Stories from the city, stories from the sea 