Jag insåg för ett tag sedan att jag har läst alla Louise Boije af Gennäs böcker – utom Rent hus och När kärleken kom. Nu har jag läst Rent hus i alla fall.
Jaaa. Vad tycker jag? Jag vet verkligen inte. Denna roman blev refuserad av författarinnans ”eget” förlag, och kom därför direkt i pocket. Jag förstår inte riktigt varför den blev refuserad – förutom, förresten, att den på sätt och vis har väldigt kort hållbarhet. Jag ska förklara varför.
Huvudperson är Siri, som är städerska i riksdagshuset. Hon har städat där i många år, och gör verkligen rent hus. Och just denna dagen har hon sannerligen gjort rent hus, eftersom hon har mördat varenda riksdagsledamot. De ligger och skräpar lite varstans i huset. Vi får inte följa vartenda mord, utan mest hur Siri går omkring bland liken och tar bort fläckar och så. Detta uppblandat med flashbacks till barndomen i Finland och en relation med en man som jag antar var missbrukare.
Oooch på den vägen är det.
Anledningen till att jag säger att den har kort hållbarhet? Att om man inte har koll på regering och riksdag 1998 så är det väldigt mycket döingar folk med som man inte kommer att ha någon aning om vilka de är. Jag menar, jag kommer knappt ihåg hälften och jag var väl ändå någorlunda medveten vid den tiden. Kul att bli påmind om Anne Wibble och Bosse Ringholm och att läsa om Håkan Juholt innan han blev statsminister… eller, är det det?
Nä, jag vet inte. Jag kämpade mig igenom denna, trots att det inte är en dålig bok – språket är ju bra och idén ganska intressant, men nej, det var ändå inget för mig.
Stories from the city, stories from the sea 