Jag har älskat Viveca Lärn så länge jag minns – Mimmiböckerna, Eddie och senare Saltön och de boende på Öster om Heden. Och så sammanfogades Saltön och Göteborg i Södra Vägen till Saltön – och nu har sista boken om göteborgarna och fiskelägesborna kommit och lästs. Jag hade ingen aning om att denna överhuvudtaget skulle komma ut – men så låg den där i två olika appar förra veckan och då var det ju bara att sätta igång att lyssna!
Det officiella utgivningsdatumet var först denna veckan, men redan på författarinnans 72-årsdag fanns den alltså tillgänglig. Och tack och lov är även denna inläst av Viveca själv – vilket jag är glad över för jag älskar hennes röst och sätt att läsa.
Och jag blev inte besviken. Det är precis lika charmigt och mysigt – och träffsäkert – som man kan hoppas på. Staden möter den relativa glesbygden och det blir kulturkrock på sina ställen men succé på andra. Vår samtid och politiken får också vara med – åtminstone flyktingfrågan – och som alltid njuter jag av att läsa om Göteborg och Bohuslän, områden som är mammas gata för mig och som därmed måste stämma för annars blir jag irriterad. Förra helgen promenerade jag just i närheten av Heden, om än på västra sidan snarare än östra när jag lyssnade, och det var riktigt härligt.
Hade jag haft denna i textform hade jag antagligen läst ut den på en dag – nu lyssnade jag, och det tog för en gångs skull längre tid eftersom jag verkligen inte ville missa något.
Och åh, vad jag kommer att sakna Saltön och dess människor! Hoppas att det, som Viveca också hoppas, blir TV-serie av alla resterande böcker som ännu inte filmats!
Stories from the city, stories from the sea 