Tisdagsutmaningen – Högläsning

 
Veckans tema på Kulturkollo är Högläsning och barnböcker, och självklart följer Tisdagsutmaningen detta! Veckans fråga lyder: Vilket är ditt bästa högläsningsminne? 
 
Jag har många högläsningsminnen. Det jag tänker berätta om är inte nödvändigtvis ett äkta minne, utan snarare något jag fått berättat för mig i efterhand. Eftersom jag lärde mig läsa när jag var drygt tre så har jag kanske inte så mycket minnen av att andra läst för mig, förutom i skolan och så. Men det kommer vi till. 
 
När jag var ett litet barn var det en bok som gällde – Duktiga Annika. För mig är detta då ett positivt minne – om än eventuellt ett fabricerat sådant – men för mina stackars föräldrar är det nog tvärtom. Duktiga Annika är nog bra på alla sätt, men den är ganska lång och har mycket text och är väl ganska tråkig att läsa om och om och OM igen. Man försökte hoppa över sidor, man försökte byta ut ord (vilket jag i och för sig minns som roligt, men det var ju inte rätt) – man försökte nog med det mesta. Men det skulle vara Duktiga Annika – så var det med det. Mina stackars tappra föräldrar! 
 
På förskolan och dagis var det jag som skötte högläsningen. Och det var väl jätteskönt för mina pedagoger kan jag tro, jag minns tydligt hur vi satt i kuddhörnan och läste Astrid Lindgren. 
 
I lågstadiet läste fröken Berit Bert för oss. Kan ju kännas lite sådär käckt i efterhand, men vi uppskattade det! Även om hon också bytte ut ord – hångla blev pussas, bland annat, vilket förstås påpekades av oss som redan läst böckerna. 
 
Min lärare i mellanstadiet var mer för att alla skulle turas om att läsa högt – på det viset läste vi Robinson Crusoe och Oliver Twist – som naturligtvis blev Oliver Trist för oss. Men en bok läste han själv – och han var en ypperlig högläsare – och det var Bilbo. Jag tror att det tog ungefär hela mellanstadiet innan vi blev klara, men jag har positiva minnen av lässtunderna även om jag inte är så såld på det där med fantasy och ännu inte lyckats ta mig igenom Sagan om Ringen trots ett par mer eller mindre tappra försök. 
 
Numera blir det inte så mycket högläsning i livet, men jag har nyligen upptäckt ljudböcker som ju är en sorts högläsning. Jag uppskattar det särskilt när det är författaren själv som läser – som nu när jag just lyssnat klart på Halta hönans hotell av och med Viveca Lärn, eller som med Född fenomenal av och med Josephine Bornebusch! 

0 reaktioner till “Tisdagsutmaningen – Högläsning”

    1. Jag lyssnar gärna på ljudböcker när jag jobbar, åker buss / tåg / flygplan, promenerar, tränar osv. Men jag skulle inte kunna lyssna på en ljudbok i sängen inför sömn, t.ex, det hade aldrig fungerat.

      Gilla

      Svara

  2. Det är märkligt det där att barn gärna vill höra samma saga om och om och OM igen… Duktiga Annika är ju en rejäl bit, så jag sänder en tanke till dina föräldrar 🙂 Mina barn valde ju till exempel Gruffalon, som inte fick bytas ut ord i, och läsas med samma intonation varje gång.

    Gilla

    Svara

    1. Visst är det konstigt? Någon sorts trygghetsgrej och ritual, antar jag, inför natten? Jag tror att Duktiga Annika främst var godnattsaga. Jag hade små ramsor som jag alltid sa innan läggdags också – först var det "Anna trött, Anna fåååva. Tossar av." – jag bodde i mina fårskinnstossar – och sedan, innan sovdags, var det "Gogo (kudde), mapp (napp) och käcke (täcke) på, pappa packa (klappa) jompan (rumpan – det enda ordet jag inte uttalade R ordentligt på). Typiska ritualer, tänker jag…!

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar