Nu är jag ambivalent igen, hörni!
Jag skrev i bokforumet att jag hade så svårt att betygsätta denna – vissa bitar är bra nog för en fyra, men vissa tycker jag tillräckligt illa om att vilja ge en svag tvåa.
Ännu en ojämn historia, med andra ord.
Jag kan bli lite trött på böcker som gärna vill vara så väldigt realistiska, med realistiska huvudpersoner och allt vad det innebär – men så händer helt vansinniga saker och det ska bara vara helt naturligt? Och då menar jag inte magisk realism och sådant, utan bara det där med att huvudpersonerna kommer undan med de sjukaste grejerna.
Så jag vet inte vad jag tycker om Konsten att vara Caroline. Det är väl andemeningen i denna kommentar. Men det finns två böcker till om henne – en som är en fortsättning och en som är en prequel, och jag kommer garanterat att läsa dem – för denna har ju någonting som intresserar mig. Jag vet bara inte riktigt vad det är.
En sammanfattning från förlaget:
”Tjugofemåriga Caroline väntar på att livet ska börja. Drömmen är att öppna en egen tapasrestaurang. Problemet är bara att det fattas minst en halv miljon i startkapital. Så tills vidare får hon nöja sig med jobbet i delidisken på matjätten Maxfood.
Mellan arbetspassen lagar hon mat, träffar fel typ av män, umgås med sin pappa, en småkriminell, före detta stjärnkock, och får upp ögonen för ensamstående mamman Bente. Hon försöker också närma sig sin egen mamma, som fastnat i sorgen efter Carolines lillebror.
Så en dag får Caroline en högst annorlunda förfrågan från en kollega. Hon erbjuds delta i ett brott, som om det lyckas, skulle kunna gjuta liv i hennes drömmar …Konsten att vara Caroline är en modern Robin Hood-skröna – en varm och skruvad roman med mycket humor och spänning.”
Ja. Skruvad är ett bra ord! Och nu när jag läser denna baksidestext blir jag liksom sugen på att läsa om den med ett annat perspektiv – men det orkar jag nog inte.
Så – det är ingen dålig bok. Men jag kan verkligen inte bestämma mig för om den är bra heller…!
Stories from the city, stories from the sea 