Åh, denna underbara lilla roman! Så full av charm och humor – men även mörker. En riktig saga – en riktig pärla.
En pojke växer upp med sina föräldrar. Och en trana, Mademoiselle Umbärlig, som husdjur i den stora våningen, där pappan gjort om det rutiga golvet till ett damspel med en massa kuddar, och där mamman får ett nytt förnamn varje dag, och där föräldrarna dansar slowfox, allra helst till Mr Bojangles. Det är bara den skivan som får spelas på grammofonen – till annan musik finns en hifianläggning. Bara Bojangles.
All post slängs i en stor hög i hallen, som man kan hoppa i. Den är alldeles mjuk! Och med jämna mellanrum kommer föräldrarnas vän Senatorn på besök och dricker cocktails.
De har ett slott i Spanien, endast eftersom modern försökte imponera på någon på en middag någon gång och ljög om att de hade ett. Så då fick de ju köpa ett.
Men en dag ringer skattmasen på dörren och tillvaron riskerar att rasa. Mamman glider in i sinnessjukdom, och blir till slut inlagd. Men hon trivs inget vidare med sjukhuslivet – för lite jazz, för lite vin, för lite skratt – så pappan och sonen får formulera en plan för att försöka få hem henne igen.
Och på den vägen är det.
Ja, charmigt, humoristiskt men med en touch av melankoli. Så himla fint.
Stories from the city, stories from the sea 