Jag läste Jag, en i somras och var lite smått ”in two minds” om den – men trots allt gillade jag den, mestadels, och när jag nu upptäckte att Rhiannons perspektiv har skrivits i en egen roman, som benämns som en ”companion” till Jag, en så var jag ju tvungen att plocka upp den. Ja, jag plockade upp ännu en ”companion”, som jag ska skriva om lite senare.
Det var ju ett litet tag sedan jag läste Jag, en och det är nog bra, för när jag läser recensioner av denna är det många som känner att de bara läser samma sak en gång till. Jag kom bara ihåg ett par stycken personer som A ”var” under berättelsen, fotbollsspelaren och den gravt överviktige killen, och så kom jag ihåg Starbucks och bokhandeln. Och det var nog bra – för på sätt och vis gillade jag faktiskt denna versionen bättre!
A i Jag, en är ju van vid det absurda han lever med – att vakna i någon annans kropp varje dag. Rhiannon utsätts ju för honom på ett helt annat sätt – och hon blir ju även A:s kropp under en dag. Därför tycker jag att hennes resonemang och känslor är mycket mer intressanta att följa. Tvekan, förälskelse, ilska och besvikelse – det är mycket väl skildrat.
Så ja – glad över denna, och om du har läst Jag, en så är det absolut värt att läsa denna också. Men vänta ett litet tag emellan dem! 🙂
Stories from the city, stories from the sea 