Jag har ett problem med denna boken, och det problemet är David Lagercrantz. Hade jag läst denna innan han drev mig till vansinne i På Spåret förra säsongen (med andra ord: innan jag visste vem han var) hade jag antagligen älskat vartenda ord. Nu kunde jag inte låta bli att höra hans röst, ointressanta tjat och mansplaining hela vägen igenom. Och det var ju lite synd, eftersom det är en väldigt intressant bok.
Men jag ska försöka att inte hänga upp mig på den saken.
Jag bodde utomlands när Zlatan blev riktigt stor, och har därför inte riktigt hängt med från början. Naturligtvis hörde man ju talas om honom även i de engelska tidningarna när han spelade i Europa, men det är inte samma sak som här i Sverige, det har jag ju förstått.
Detta är, hur som helst, en väldigt fin, engagerande, rolig och intressant berättelse om en liten kille från ett trasigt hem som blev en av världens bästa fotbollsspelare – och vägen dit. En annan sorts biografi än Klas Ingessons, men egentligen inte mindre intressant – även om jag skumläste vissa bitar om tiden i Inter, bland annat, helt enkelt för att det blev lite för repetitivt.
Men ja, jag gillade boken mycket och jag förstår varför den gjort succé. Ta bort tjat-Lagercrantz namn från omslaget, så lovar jag att läsa om den 😉
Stories from the city, stories from the sea 