Det är ett bra tag sedan jag lyssnade på Axels tid – jag upptäckte av en slump att jag glömt skriva om den. Så jag ska inte bli långrandig – men jag måste ju säga först och främst att man ska lyssna på Lars Lerins bok. Det gör allt för berättelsen, att lyssna på hans fantastiska röst och dialekt. Sedan kan man förstås köpa eller låna boken också, för att titta på konsten – men just berättelsen tycker jag att man ska höra i Lerins egen uppläsning.
Lars själv växte ju upp i Munkfors, och drömde om att bli konstnär redan i unga år. I Axel Florin fann han en själsfrände och en sorts mentor. Axel fick gå på konstskola i Göteborg en kort period, men fortsatte att skapa i sin ateljé i uthuset i Munkfors, där även Lars som tonåring fick stå och arbeta.
En underbar skildring av en konstnär och ett skapande – helt underbart. Så himla bra!
Stories from the city, stories from the sea 