
Det är mindre än ett år sedan jag läste denna sist, men något fick mig att läsa om den härom helgen. Ja – Nord och Francke, var det.
Och egentligen har jag inte så mycket nytt att säga, förutom att jag väl sedan sist hunnit läsa lite mer av det som nämns i boken.
Och det är ju alltid kul.
Annars – nej, jag har inte så mycket att tillägga. Utom att det är lite befriande att läsa vissa texter nu i samband med att en massa av Lindas gamla artiklar kommit fram, om lata ungdomar och allt vad det varit – för många år sedan. Då är det ju skönt att läsa att den redigaste av dem alla också har varit lat, slarvig och lite olaglig…