2016: 69 – Jevgenij Sokolov av Serge Gainsbourg

 

Detta, mina vänner, är helt olikt något annat ni läst. Det vill jag nästan lova. Och det finns många skäl till det. 

 

a) Det är den enda roman Serge Gainsbourg skrev under sin livstid. 

b) Det är något av det mest välskrivna jag har läst på länge, men berör ett såpass skabröst ämne som… 

c) väderspänningar. Och inte små fjäderlätta sådana heller, utan något alldeles i hästväg. 

 

Vår titelkaraktär, Jevgenij Sokolov, är en mycket ensam men oerhört talangfull konstnär. Och det är hans stora problem i livet – väderspänningarna – som gör honom till en så fantastisk bildartist. För det vibrerar, ju. Och det är det som skapar den oerhörda abstrakta konsten som han blir så hyllad för. 

 

Men i sociala sammanhang fungerar han naturligtvis inte alls. Beskrivningarna av bl.a skolgången är både dråpliga och mycket sorgliga på samma gång. Det är förstås ett lite juvenilt ämne – en roman om fisar, liksom – men det är så ypperligt välskrivet att man på något vis tar det på största allvar ändå. Flera kritiker och recensenter har pekat på boken som en allegori eller metafor kring konst och skapande och det tog en liten stunds läsning innan jag förstod riktigt hur de menar, men det gör jag nu. 

 

Det är en bisarr fröjd att läsa om Sokolov – tack snälla Bucket List Books för recensionsexemplaret!