Jag läste Judy Blumes superhit Forever för inte så längesen och gillade den. Så när jag hittade Sommarsystrar i en bokhylla på ett hotell för ett tag sedan plockade jag förstås upp den!
Och det är jag glad för, för det är en bra, välarbetad roman som passar såväl ungdomar som vuxna, och som tar upp viktiga ämnen. Som väl Blumes böcker för det mesta gör.
Huvudpersoner är Vix (Victoria) och Caitlin, som växer upp i New Mexico på 70-talet. Caitlin är en typisk free spirit, medan Vix är tystlåten och ganska introvert. De träffas när de går i samma skola i sjätte klass, och Caitlin bjuder med Vix för att spendera sommaren hos hennes pappa i Martha’s Vineyard. Vix lyckas övertyga sina föräldrar att få följa med – och under sommaren blir de just Sommarsystrar.
Och vi får följa dem i tjugo år, eller något. De fortsätter att spendera somrarna ihop i New England och växer tillsammans, även när de börjar i olika skolor och senare på college. Men allt är inte lika enkelt när man är 18 och 20 och 22 som när man är 12 år…
Nästan varenda person i boken får chans att vara berättare. Vix och Caitlin berättar inte själva i första person, men praktiskt taget alla andra karaktärer gör det – föräldrar, syskon, vänner och birollskaraktärer. Och det gör ju naturligtvis att allting blir lite mer intressant. Det är bra, för det är en väldigt lång roman, känner jag. Den hade kunnat vara betydligt mer kompakt – men samtidigt är det inte en särskilt intensiv bok, utan man kan läsa lite i taget och varken glömma bort eller tröttna.
Jag förstår verkligen varför Judy Blume är så oerhört älskad – hon är väldigt, väldigt bra.
Stories from the city, stories from the sea 