2016: 57 – Folk av en främmande stam av Louise Boije af Gennäs

 

Men nu är den läst! Det tog ganska exakt hela flygresan och större delen av transfern till Puerto Rico, så det var en lämplig flygplansbok på många sätt. Den är inte svår att hänga med i, och det är liiiite spännande hela tiden. Även om det är lite förutsägbart. Och det som jag tycker är förutsägbart tycker jag har varit att förvänta sig sedan bok ett, vilket kanske verkar lite konstigt. Jaja. Ni som har läst vet vad jag menar. 

 

Sinziana Ravini skrev i GöteborgsPosten när boken kom ut: Jag har alltid haft svårt för romaner med persongallerier som är så stora att man måste börja rita släktträd för att hålla ordningen på dem. Jag har ännu svårare för romaner där dialogerna förvandlas till wagnerianska såpoperor, där en fikapaus kan sluta i en naturkatastrof. Jag överdriver förstås, men allt i Louise Boije af Gennäs senaste roman Folk av en främmande stam känns överdrivet. Såväl känslorna, karaktärerna och intrigerna.

 

Just att hänga med tycker jag inte var så farligt, som sagt, men resten är jag tyvärr villig att skriva under på. Därmed inte sagt att jag inte tyckte om boken, för det gjorde jag – betydligt mer än Blå (pe)koral (förlåt, det var tyket) – men det ÄR väldigt, väldigt mycket av allting. Full kareta hela tiden – och det kan i och för sig vara okej, men man blir ju fullständigt vansinnig när det saktar av! 

 

Vissa saker är så dumma att man inte kan låta bli att undra – men samtidigt, jag säger det – jag har ingen insyn eller koll på överklassvärlden och De Rika. Det har jag inte. Därför kanske det inte är helt orimligt att någon skriver över 12 miljoner på någon annan bara för att den andre har sagt att man är kapitalist. 

 

Jo. Ursäkta. Men det ÄR dumt. 

 

Dock en intressant läsupplevelse – jag gillade den. Lite lagom. För lite lagom, sån är jag 😉