Jag lyssnade på denna – och det tror jag att jag gjorde alldeles rätt i, för den var underbart uppläst av Kerstin Andersson. Dock inte min moster med samma namn. Hon är den första jag har lyssnat på som nu gör att jag söker mig till fler böcker som just hon har läst, för jag tyckte att det var så trevlig och behaglig lyssning.
Boken är behaglig i sig själv också. Den är så, så välskriven.
Huvudpersonen – ja, vi vet inte vad hon heter – jobbar extra som någon sorts köksbiträde i sjukhusets storkök, är arg på det mesta (och särskilt bilden av Kvinnan i vår kultur), drömmer om att bli författare och gillar att gå till hotellbaren i kort kjol och rött läppstift och läsa böcker.
Och så är hon förtjust i den stilige överläkaren Carl Malmberg också, förstås. Som naturligtvis är gift.
På en fest bland studenter som hon halkar in på på ett bananskal träffar hon den spännande tjejen Alex. Som är allt som hon själv vill vara. De blir nära vänner och efter det är då rakt ingenting sig likt.
Ja – naturligtvis blir hon Carl Malmbergs älskarinna också.
Alltså, det var sådan ljuvlig lyssning – till 90%, ska sägas, för vissa utsvävningar och filosoferingar är lite tröttsamma. Då är det också väldigt bra att lyssna istället för att läsa för då kan man tänka på något annat i några minuter 😉
Man kan inte låta bli att dra jämförelser till Lena Anderssons Ester Nilsson heller, förstås – det finns många gemensamma beröringspunkter och många mycket stora skillnader också.
Oerhört bra, hur som helst. Mer Bohman? Ja, tack, det blir det för mig i alla fall!
Stories from the city, stories from the sea 