Men det tog tiiiid. Först var jag tydligen i Märsta. Märkte inte det alls?
Det tog hundra år att få väskorna – jag hade ont av HS och var trött, hungrig, törstig och kissnödig – inte en bra kombo när man väntar på väskor o en stekhet ankomsthall. Men det ordnade sig såklart.
Busschauffören spelade spansk lokalradio – döm om min förvåning när de plötsligt spelade Lily Allens F*ck you – utan censurering! Sjukt kul.
Tre bilder tagna från bussen. Det är bedövande vackert.
Jag har fått fel rum i en natt, tror jag. Det är nämligen inte någon tvårumslägenhet utan ett ganska litet enkelrum med kylskåp. Men det gör ingenting. Jag har tydligen begränsad havsutsikt, vad säger ni om det?
Mmm, undrar hur full utsikt ser ut?
Nu sitter jag här:
Och dricker en sån här:
Riktig lemonad. Så gott!
Nu har jag varit vaken i femton timmar och är ganska trött. Ska dra mig tillbaks till rummet och vila en stund innan middag!
Stories from the city, stories from the sea 