Men… vad är detta för smörja?
Jag förstår ingenting. Jag förstår inte hur den blivit utgiven – och jag förstår inte hur Hoi Förlag, som ju ändå brukar vara ganska sansade, har gett ut den.
Antagligen betyder detta att det är jag som inte förstår dess storhet. Och isåfall må det vara hänt, för nej, jag fattar absolut ingenting.
Gudrun jobbar på ett äldreboende. Är lite över 40. Har en dotter. Och väldigt konstiga drömmar. Och lite väninnor och sådär. Uppför sig som en galning och träffar på det viset en kille.
Ja. Jag vet inte. Drömsekvenserna är på sin höjd lite underhållande, men annars är detta alldeles för många sidor fulla med absolut dravel. Jag brukar vara ganska diplomatisk och bra på att se det positiva i böcker, men jag kan inte här. Jag hittar inga redeeming features – förutom att omslaget är skitsnyggt. Det är osammanhängande, överarbetat på sina ställen och med alldeles för höga aspirationer, kanske?
Nä. Ingenting för mig. Nästa!
Stories from the city, stories from the sea 