Jag har velat läsa denna sedan den kom ut, men det har av någon anledning inte blivit av. Glömde nog bort den lite grann, men så hittade jag den för några kronor på Bokbörsen och saken var biff.
Jag sträckläste den, förra helgen när jag låg sjuk. Och det gick snabbt. Den är inte så textspäckad som jag hade förväntat mig. Jag har inte läst något av Ester Roxberg tidigare, men jag förstår att detta är en typisk bok för henne, vad gäller stil och språk.
Och jag gillade den. Men jag älskade den inte så mycket som jag kanske hade trott att jag skulle göra.
Antagligen hade jag trott att boken skulle handla mer om just Åke, som nu är Ann-Christine – kanske att det var mer av en reportagebok, där Ann-Christine får komma till tals mer än Ester, även om hon fungerar som språkrör? Så var det nu inte, utan det är fokus på Ester hela vägen igenom. Vilket förstås inte är negativt i sig, men det var inte vad jag hade förväntat mig. Och kanske inte vad jag längtade efter att läsa, heller?
Hur som helst, det var en trevlig läsupplevelse och jag ser fram emot att läsa mer om ämnet, ur ett annat perspektiv.
Stories from the city, stories from the sea 