Jag lyssnade på denna, inläst av Torsten Wahlund. Och det kanske inte var så bra. Jag gillar ju Kallentoft egentligen, men jag ville verkligen bara att denna skulle ta slut. Det blev så oerhört tjatigt.
Och vet ni vad? Jag har ingen aning om vem mördaren är. Jag lyssnade klart på boken, men måste verkligen ha kopplat loss för plötsligt hörde jag ”Du har lyssnat på…” och ba’… aha.
Jag tror att jag vet ändå, men jag var uppenbarligen inte intresserad nog att spola tillbaks den sista halvtimmen för att lyssna heller. I fortsättningen får det bli Kallentoft i tryckt form, tror jag bestämt.
En karaktär heter Morelia i efternamn, och i Wahlunds tappning blev det Borrelia – vilket såklart drev mig till vansinne varenda gång.
Så, nä, det här var inget kul.
Stories from the city, stories from the sea 