
Om jag ska beskriva denna filmen med ett ord blir det tyvärr ojämn.
Vissa bitar är så oerhört bra. Alicia Vikander är helt fantastisk – alltså på riktigt, helt otrolig.
Eddie Redmayne är förstås också bra. Det är ingen lätt roll att spela – men jag höll på att bli tokig på hans ansiktsuttryck. Det kanske säger mer om mig än honom.
Är det en bra film, då?
Jag vet inte. Jag har verkligen ingen aning. Jag känner att det är ett viktigt ämne, och det kan knappt tas upp nog i populärkulturen och så vidare, men det känns inte riktigt äkta.
Sedan har jag förstås läst på lite mer i efterhand, och det är ingen särskilt representativ berättelse av Lilis liv i får på filmduken heller.
Jag har laddat ner boken som är baserad på hennes dagboksanteckningar, och antagligen är det bra att jag inte hann läsa den innan jag såg filmen.
Rekommenderar jag den, då? Ja, det gör jag nog ändå. Men jag rekommenderar inte att man ska gå in med gigantiska förväntningar – förutom på Vikander som är ljuvlig.
Så måste jag ju nämna att jag tycker att Einar / Lilis barndomsvän Hans är löjligt lik Putin i vissa vinklar…