Jaa. Man kan ju fråga sig varför jag läste denna överhuvudtaget, när jag tyckte så illa om första boken om Kajsa.
Och tro mig. Det frågar jag mig fortfarande.
Jag lyssnade visserligen på denna, under en arbetsdag när jag satt med en massa pilliga saker så behövde stänga ute omvärlden, och det är därför jag överhuvudtaget blev klar. Hade jag behövt läsa detta rent fysiskt hade jag förmodligen slängt den ifrån mig efter en kvart.
Ja – det är alltså precis lika arbiträrt och tjatigt som i första boken – men det är ännu mer osannolikt och urflippat. Och det är ju okej ibland – men man får liksom känslan av att det inte är så konstigt och tokigt som det faktiskt är, förstår ni hur jag menar?
En bit är rolig – och det var den som var rolig i första boken också – att hennes exmake flyttar in i sin morsas klädkammare på äldreboendet. Från vilket de sedermera blir vräkta, förstås. Annars är detta en enda orgie i dravel, dåligt språk och humorbefriat ordbajseri.
Så var det med det. Och då vet ni det 😉
Stories from the city, stories from the sea 