2016: 21 – Wolf Hall av Hilary Mantel

Åh, vad vi hade stora förväntningar på denna i bokcirkeln! Vi har bestämt oss för att hålla oss till lite teman, och till förra gången hade vi bestämt oss för att fundera på historiskt, och M föreslog Wolf Hall som jag har läst så mycket fantastiskt om, och kanske blev det min entusiasm som gjorde att vi valde denna. 
 
Men. Jag vet inte. E beskrev den som en surdegsmacka, och ja, det var lite så det kändes för mig. Jag vet inte riktigt varför, för jag tycker att ämnet (Tudortiden i England) är oerhört intressant, och jag tyckte om Mantels språk och stil, men det var bara för mycket gubbar! Och alla hette Thomas! Nej, jag överdriver, men ni förstår hur jag menar. 
Saken är den att anledningen till att jag aldrig tagit mig igenom Stolthet och fördom är att det är för mycket damer och alla heter Elizabeth. Tidigare på dagen innan vår bokcirkelträff förra söndagen träffade jag Hanna, som berättade att hon hade haft en härlig lördagskväll med sig själv och fem avsnitt av Stolthet och fördom (BBC-serien från 90-talet) kvällen innan, och jag sa just att jag kanske borde se serien innan jag läser boken för att få lite ansikten på folk. Jag tycker att det kan vara ett effektivt sätt att få en ny approach på böcker, nämligen. Till exempel tror jag att jag kommer att gilla The Price of Salt av Patricia Highsmith mer nu när jag har sett Carol. 
 
Och kanske borde jag ha gjort så med Wolf Hall – kanske borde jag ha försökt sett BBC-serien så jag hade något att hänga upp minnet på? Har såklart googlat porträtt på Thomas Cromwell och Thomas More och allihopa, men alla ser ju ut ungefär som Martin Luther (kul nog) och det hjälpte liksom inte. 
 
Då och då blixtrade det till – tråkigt nog när folk dog! – och jag trodde att nu, nu släpper det ~ men det gjorde det inte, och jag skummade mig igenom åtminstone 60% av boken. 
 
Detta betyder dock inte att jag inte kommer att försöka se serien, för det vill jag gärna – som sagt är det ju egentligen intressant. Men jag körde fast! Och det gjorde vi alla fyra – det var ingen som tyckte att detta var någon höjdare, tyvärr. Jag förstår inte vad det är för fel på mig bara – alla bloggare (typ) har ju skrivit helt lyriskt om den? Men – smaken är som baken (det var för övrigt underbart att höra någon försöka förklara det uttrycket för ett par av kineserna i torsdags!) – och detta var väl ingenting för mig, helt enkelt. Synd! 

0 reaktioner till “2016: 21 – Wolf Hall av Hilary Mantel”

Lämna en kommentar