2016: 20 – Good girl ~ Ingenting är som du tror av Mary Kubica

 

Mia har blivit kidnappad. Vi vet redan från början att hon räddats och kommit tillbaks till sin familj – men även att hon lider av minnesförlust. Hon tror att hon heter Chloe, och kan inte berätta någonting av vad som har hänt under veckorna då hon hållits fången av Colin i en liten stuga i Minnesotas ödemark. 

 

Historien har flera berättarperspektiv – Mias mamma Eve, polisinspektören Gabe, och kidnapparen själv, Colin. De är indelade i ”Innan” och ”Efter” (upphittandet), och de kommer om varandra vilket alltså är anledningen till att man vet att det går förhållandevis bra, och Mia kommer hem igen. Man vet även det mesta om Mias familjesituation, bland annat att hennes pappa är ett svin till domare. 

 

Det börjar med att hennes mamma blir kontaktad av en av Mias lärarkollegor, som undrar varför Mia inte dykt upp i skolan. Och på den vägen är det. Kronologiskt men ändå inte, eftersom det kommer tillbakablickar, så att säga, även under perioderna i berättelsen där Mia fortfarande är försvunnen. 

 

Jag tycker att det är en välskriven roman och jag gillade den men var inte lika såld som jag var på varken Flynn eller Hawkins. JoK skriver på Bokhora: ”Som vanligt när jag läser spänningslitteratur banne mig avskyr jag hur säcken knyts ihop. Jag avskyr de sista kapitlen där innan blir efter och det som händer innan innan. De lägger sig som en surströmming över hela läsningen och trots att jag vet att jag gillade boken under läsningen kan jag inte komma ihåg känslan efter surströmmingen. Ingen bok är nästa Gone Girl.  Inte heller ”Good girl”. Möjligen ”Gone girl 2″.” 

 

Jag är mycket villig att hålla med henne. Trots att jag nog ändå skulle rekommendera den, om ett tag, när surströmmingsbismaken har lagt sig, blir jag irriterad när slutet känns som en sorts nödlösning trots att det naturligtvis inte är det. Men visst – det är ingen dålig bok. Den är bara lite av en besvikelse. Antagligen just för att den hajpades som nästa Gone girl. Så är det.