Som jag har älskat Bridget Jones. Har läst böckerna flera gånger om och tycker fortfarande att de är fantastiska.
Bok nummer tre? Nja.
Nu är Bridget 51 år, änka med två små barn och ett ohälsosamt intresse för riven ost i plastpåse. Hon har kvar sin ”urban family”, men av någon anledning har Shazzer förflyttats till Kalifornien och äktenskap med en oljemiljonär, och istället har Talitha kommit ombord. Jaha. Oklart varför – fast någon recensent skrev att Shazzer var tvungen att bli förflyttad, för annars hade hon mördat alla de andra karaktärerna för de är så otroligt menlösa i denna boken.
Bridget raggar på Twitter, bland annat. Okej, tänkte jag, när jag började lyssna på denna i svensk översättning läst av Rachel Mohlin i höstas, så var det ju faktiskt sisådär 2009 och det var väl då denna kom ut?
Nä, det var det inte. 2013! Vid det laget var ju Twitter ganska överspelat, i alla fall i den meningen av ordet social. Jag har aldrig varit något jättefan av Twitter men har vänner som var smått besatta och absolut skötte sitt dejtingliv via Twitter och DMs och allt vad det är.
Dessutom, när vi ändå är inne på det ämnet, så blir jag lite utmattad när jag läser de bitarna då Fielding uppenbarligen inte ens vet hur Twitter fungerar… suck.
Men jag ska inte hänga upp mig på det. Eller, det kanske är just det jag ska – för denna biten är oerhört lam och det är tyvärr hela boken. Alltså, jag skrattade faktiskt högt några gånger (jag säger bara Daniel Cleaver och diskmedlet) och därför får boken trots allt en trea av mig – men nej, det är ingen bra bok. Tyvärr – en besvikelse.
Och jag listade ut vem som skulle vara Bridgets love interest i slutet efter typ trettiofem sekunder. Bara så ni vet.
Stories from the city, stories from the sea 