
Ja, jättekonstig sak att skriva om halv sju på morgonen, men jag läste något som jag uppfattade som en positiv kommentar om Margaret Thatcher och är därför tvungen att dela med mig lite grann om vad hon gjorde med Storbritannien under sin regeringstid. Läs denna artikeln – det är sant. Och det slutade inte där – glöm för all del inte biten om hennes krigsföring mot fackföreningarna.
När hon dog var det väldigt många av mina vänner, som jag trodde var feminister och med hjärtat på rätt sida av kroppen som började hylla henne på Facebook och annat. Om man ifrågasatte varför man skulle hylla så kom den (väntade) responsen att det var häftigt att hon var Storbritanniens första kvinnliga premiärminister. Men det är egalt om vederbörande kvinna inte är feminist. Eller överhuvudtaget intresserad av någon annan än sig själv och de sina.
Så – nu firar vi fredag. Utan Baronessan Thatcher.
Välbehövlig påminnelse. (Undrar om samma personer tycker det är lika häftigt att Sveriges första kvinnliga partiledare var Vera Oredsson i nazistiska Nordiska Rikspartiet.)
GillaGilla
Antagligen! Kvinna som kvinna, liksom… 😉
GillaGilla