Jag – liksom de flesta andra – älskade boken.
De allra flesta andra verkar avsky filmen. Det gjorde faktiskt inte jag. Tvärtom – jag tyckte att den var riktigt bra. Ben Affleck är inte min favorit men jag kunde lätt tolerera honom i denna, och jag tyckte att Rosamund Pike var väldigt bra. Och Neil Patrick Harris, såklart, men han är ju alltid fantastisk.
Det var ju ett tag sedan jag läste boken och ibland hjälper ju det, för man hänger inte upp sig på småsaker som kanske inte stämmer. Men sedan har jag ju lärt mig av en mycket klok person en gång för längesen att se filmer och böcker som helt separata enheter och när man gör det blir allting mycket bättre. Det måste ju inte vara en exakt återberättelse, förstår ni hur jag menar?
Jag såg denna bilden häromdagen:
och låt oss vara ärliga – ibland vill man bara sätta sig ner och se det där som är ovanför ytan. Då är det väl alldeles strålande att filmen skalar bort lite grann? 🙂
Stories from the city, stories from the sea 