Idag skriver vi i stafett – 23 bloggare och så Kulturkollo – om värme, trygghet och medmänsklighet. Ett underbart initiativ till att lysa upp allt mörker, både utomhus och i världen, med just dessa fina ingredienser. Jag tar emot stafettpinnen med min varmaste hand från Lyrans Noblesser!
Jag vill till att börja med dela med mig av en dikt av Birger Franzén. Vi läser ju lyrik här hos mig då och då, och när jag ramlade över denna för några veckor sedan visste jag att den skulle få bli stomme i mitt inlägg!
Ibland kan dagen vara så grå
och själen kännas så tom
som en urdrucken ölburk
i rännstenen –
men så händer något –
någon ler mot en
någon gnolar på en visa
– kanske ett litet ord
från radions morgonandakt
kanske vad som helst
som handlar om liv
och enkel vardagstro
mitt i allt slitet –
Ibland behövs det så ynka lite
en droppe medmänsklighet bara
ett litet stänk av kärlek
för att inte själen –
ska torka ut.
Låt oss tänka på detta ett ögonblick. För nog känner vi alla sådär ibland – att dagen är grå och att ingenting är särskilt roligt?
Men något som jag har lärt mig på sista tiden är att det finns alltid något att vara tacksam för. Jag fick en uppgift för inte så längesen, där man skulle lista tio saker man är tacksam för på typ lika många sekunder. Det var lättare än jag trodde – just för att det faktiskt finns väldigt mycket att vara tacksam för. Och det behöver inte vara stora grejer. Alls. Det är helt okej att känna sig alldeles uppfylld av tacksamhet över en god smörgås eller att bussen kom i tid eller – ja – att någon ler emot en.
Och lär man sig att se alla små saker som saker man kan och bör vara tacksam för så torkar inte själen ut, utan den blir snarare uppmjukad och otörstig hela tiden.
Det är ju inte bara att emotta medmänsklighet som gör att själen håller sig mjuk heller – att få ge den är minst lika viktigt. Nog för att man genast känner sig som en bättre människa när man gör något för någon annan – det är mänskligt! – men jag vill nog även tro att den varma, mjuka känslan håller i sig lite längre än bara det där ögonblicket.
Och tänk, så mycket det finns man kan göra för sina medmänniskor! Nu har halva kalendern gått, så att säga, men titta på Svenska Kyrkans alternativa julkalender nedan. Det finns mycket där som man mycket väl kan göra, som varken tar mycket tid eller pengar. Vad ska du göra för en medmänniska idag? 🙂
Nu lämnar jag, med samma varma hand, över stafettpinnen till Ljusletaren!
Stories from the city, stories from the sea 
Vilken bra julkalender! Egentligen hemskt att en människa ska se orden innan människan tar till sig dem för att kunna göra något.
Detta med att vara tacksam är något som jag försöker ta tillvara varje dag. Skriver då om det i min blogg och försöker ta med det i mina dikter då och då. Birger Franzén är en bra diktare *sant* Fick stifta möte med honom via en bloggvän och gillade verkligen det jag läste. Tack för ett viktigt och bra inlägg om medmänsklighet/kram
GillaGilla
Vilken bra kalender! Och vilken bra övning att lista tacksamheten, jag tror också att det är jätteviktigt att verkligen tänka på de där guldkornen som ju faktiskt inträffar varje dag. Om inte är det väldigt lätt att glida in i det gråa.
GillaGilla
Kalendern är så fin – den skulle man bära med sig året runt så att man inte glömmer att det lilla är det stora.
GillaGilla
Tack för både dikt och kalender, samt uppmaningen att faktiskt uppmärksamma det ljusa.
GillaGilla
Den kalendern ska jag spara!
GillaGilla