Jag vet inte hur jag kom över denna, för jag hade faktiskt inte läst någonting om den innan jag av någon anledning valde den bland alla andra i Nextorys utbud. Men jag är glad att jag gjorde det, även om det tog löjligt lång tid för mig att läsa ut den. Det kom hela tiden någonting emellan, det var absolut inte för att jag inte tyckte om den.
Saga Widebeck är journalist. Hon återvänder till sin lilla hemort för att göra två saker. Hitta sina rötter, först och främst. Och det andra då. Hon ska göra upp med de som gjort henne ont. Hon köper en hel fastighet och flyttar själv in i huset på Smedjegatan 6. Där finns grannarna – fröken Andersson, Wille Weber (eller Grillen, som han kallas – oerhört kul), Patrik Swedmark och bankdirektör Per Norder. Alla har sina egna historier, ryggsäckar, problem och motiv…
Saga vill visa vem hon är nu – och få dem att minnas vad de gjort och sota för det.
Nu blir det förstås inte riktigt som hon har tänkt sig.
Jag älskade denna romanen. Ja, när jag väl kom igång blev det nästan sträckläsning av den. Saga är en väldigt speciell karaktär – inte nödvändigtvis någon man tycker om. Vissa saker kan man inte riktigt förstå att hon hängt upp sig så på – men vet ni vad? Här är precis det som jag har lärt mig och hela tiden blir bättre på – det där med att man inte vet vad folk har för ryggsäckar och bagage, och att man därmed inte ska döma dem och deras handlingar rakt av. Man vet oftast ingenting om dem man blir förbannad eller irriterad på – det finns ofta något som ligger bakom.
Det handlar mycket om motsatser – och motsättningar. Hämnd och hot och utpressning. Och det är riktigt spännande.
Man är inte oberörd efter att ha slagit igen den. (Eller tryckt på hemknappen på plattan…) Jag ser fram emot uppföljaren, Vanliga människor glömmer och går vidare – ska försöka läsa den ganska snart, medan persongalleriet finns färskt i minnet. Bra!
Stories from the city, stories from the sea 