Jag har läst en del av Stieg Trenter och en bok av Ulla Trenter – nu är det dags för dottern Laura!
Laura Trenter skriver spännande böcker för barn, kan man säga. Nu har jag ju bara läst en, men jag noterar på en gång att hon tänjer på gränserna om hur man kan och får skriva för barn. Jätteintressant ämne, tycker jag. Det är ju väldigt stor skillnad på barns mognadsnivå även om de är i samma ålder – mycket svårt att parera vad som är rätt, och jag gissar att det är ganska svårt som förälder, pedagog eller liknande att bedöma vad barn ska läsa också.
Hur som helst.
På vägen hem från skolan en dag ska 9-årige Sebbe och bästisen Johanna stanna till i affären och köpa bröd och frimärken åt Johannas mamma. Plötsligt smälls dörren upp och två män i rånarluvor och med k-pistar rusar in, viftar med vapnen och säger åt alla att lägga sig ner.
Sebbe och Johanna klarar sig helskinnade ur dramat, men efteråt kommer skräcken, såklart. De vet inte vilka rånarna är – men tänk om rånarna vet vilka de är? Johanna kände igen den ene rånarens gympaskor – och vet någon som har likadana. Någon som verkar lite… skum redan från första början. Och ibland står det en kille med hästsvans och ser skum ut utanför Sebbes hus. Vem är han?
Det är jättespännande, även för mig som vuxen, och jag hade älskat denna boken när jag var yngre. Berättelsen om rånet och tiden därefter är uppblandad med superhjältelek och fantasi, och en viktig del handlar om kristerapin som framför allt Sebbe får. Först träffar han skolpsykologen men det funkar inte, så då får han träffa en äldre man som heter Bertil istället som det funkar mycket bättre med. De pratar mycket om Batman och Spindelmannen, vilket verkar vara ett effektivt sätt att komma in på de viktigare sakerna. Bra, tycker jag, att man belyser att det är helt okej att välja själv vem man vill prata med om viktiga saker, även när man är liten.
Jag gillade den, alltså, och jag vill gärna läsa mer av Laura Trenter. Intressanta grepp och infallsvinklar. Bra!
Stories from the city, stories from the sea 