Detta är märkligt – jag läste denna för ett bra tag sedan, och det är en av de bästa böckerna jag har läst i år, men ändå verkar det inte som om jag har kommit mig för att skriva om den – eller ens skriva upp den på utkastlistan eller i min Lilla Röda. Mycket underligt.
Men men.
Hade jag bara läst titeln här hade jag förmodligen inte ens brytt mig om att läsa på baksidan. Men jag har hört talas om Patrik Lundberg, och att han ska vara väldigt bra, så jag var naturligtvis tvungen att prova. Och det är jag väldigt glad att jag gjorde.
Vår huvudperson är Kim, från Sölvesborg. När vi träffar honom sitter han på Komvux i Bromölla för att läsa upp betygen – det gick inte sådär himla bra på gymnasiet. Han och kompisarna vet inte alls vad de ska hitta på med livet – de enda heliga stunderna är egentligen söndagspizzan, fotbollsträningarna och snacket runtomkring.
Men så springer Kim på en gammal kompis av en slump – en kompis som flytt Sölvesborg för storstan – Malmö. Kim åker med honom dit en helg, och träffar ett gäng som bor i kollektiv, är veganer, dumpstrare och intellektuella, lyssnar på bra musik och… ja. Milsvid skillnad mot vad han är van vid i Sölvesborg. Tretton mil bort, men det kunde lika gärna ha varit trettontusen.
Det finns en bit – nu kommer jag inte ihåg exakt, förstås, eftersom det var ett tag sedan – som jag blev alldeles rörd av… gänget beställer bakispizza efter en fest med mycket rödvin och musik, och Kim vill beställa en vegetariana för det är en enda vegetariska pizza han känner till och vill väl passa in åtminstone lite grann – men så visar det sig att det finns tolv olika vegetariska på stället de beställer ifrån och han tycker att den han nu köper är helt fantastiskt god. Det var så rart!
Det är naturligtvis oerhört grabbigt. Så grabbigt att man blir lite trött. Men det finns ju en anledning till det. Kontrasterna mellan de två kompisgängen är nämligen något av det absolut viktigaste i romanen. Jag älskade hela boken – utom slutet, som jag inte förstod, tror jag. Det blev så himla konstigt. Någon kanske kan förklara för en ovetande?
Men jag rekommenderar den ändå. Det var en fröjd att läsa.
Stories from the city, stories from the sea 