Jag har blivit rekommenderad att läsa denna ett tag, men har väl dragit mig för det lite grann eftersom jag förstått att det skulle bli riktigt jobbig läsning. Och det är det. Fruktansvärt tungt, rent utsagt.
Carina Bergfeldt föddes 1980, och är reporter och kolumnist på Aftonbladet. Hon blev belönad med Stora Journalistpriset för sin text om massakern på Utøya 2012. Med andra ord drar hon sig inte för tunga ämnen som vi helst inte vill tänka på.
2014 reser hon till Texas för att träffa Vaughn Ross, 41 år och dödsdömd. Han har suttit på death row i elva år, men har nu fått sitt datum. När Bergfeldt träffar honom har han sju dagar kvar att leva.
Samtalet genom skottsäkert glas med Ross, som inte rört en annan människa på 11 år, blir starten på en vecka i Texas där hon inte bara träffar dödsdömda fångar, utan även en fängelsedirektör, en pastor, en kvinna som älskar en mördare, en familj som endast är ute efter hämnd, och en polis som avgett ett löfte. Det löftet kan bara infrias när giftet injiceras i Ross kropp.
Det är så starkt. Så tufft, så tungt, så rentav mäktigt. Jag har aldrig varit för dödsstraff, och jag är om möjligt ännu mer motsatt det efter att ha läst denna dokumentär. Den är så välskriven och så djupgående att det inte är av denna världen. Strålande bra. Och framför allt viktig. Vi måste veta om de här sakerna. Det är en travesti att världens mäktigaste land, världens största demokrati, fortfarane exercerar dödsstraffet.
Läs och förfasas. Och framför allt, lär dig något.
Stories from the city, stories from the sea 