Tyvärr får jag inte leka med tändstickor när mamma och pappa inte är hemma. Detta får väl duga. Men vi ska inte riktigt nöja oss där.
Som jag förstår det är det de stackars 500000 personerna som ska ta ansvar för bostäder, arbeten och fungerande skola för… sig själva? Det känns ju inte så bra. Det är nog bäst att det kommer lite invandrare och gjälper till, det där håller ju inte.
Jag undrar så om det är stackars brevbäraren eller tidningsbudet som måste dela ut sådana här fruktansvärda saker. Jag mår illa på riktigt när jag ser lapparna.
Häromdagen såg jag en idé om hur man kan störta SD; genom att alla går med och röstar bort alla SD:are. Det känns ju som en lika mogen modus operandi som deras egen. Let’s go, säger jag.
((Ursäkta att bilden ligger på kant. Den är lika snedvriden som dess upphovsmän, är jag rädd.))
Stories from the city, stories from the sea 