Sylvia Plath, Girl Detective

I förrgår talade vi om Karin Boye på vad som skulle ha varit hennes 115:e födelsedag – en talangfull kvinnlig poet som tog sitt eget liv alltför ung. 

 

Igår skulle Sylvia Plath ha fyllt 83 år – ännu en talangfull, kvinnlig poet som tog sitt eget liv alltför ung. 

 

Därmed läste jag en del artiklar och annat som kom upp på den officiella Facebooksidan och hittade något som vaken var tragiskt eller melankoliskt – någon har gjort en videoserie i korta avsnitt som heter Sylvia Plath, Girl Detective och gör en glad och rolig spin-off på hennes år på Smith College! Hennes välgörerska Olive Prouty försvinner spårlöst – Plath blir relegerad och bestämmer sig för att lista ut var Mrs Prouty har tagit vägen… 

 

Jag har inte sett något av avsnitten ännu – upptäckte detta igår när jag verkligen borde sova redan eftersom det var uppstigning 05:20 idag och lyckades motstå frestelsen. Men idag ska jag titta. Känner genast att detta är något för mig – mysterium, collegemiljö, femtiotal – och Sylvia Plath! 

 

Vi tar väl en dikt på det. 

 

”Overnight, very 
Whitely, discreetly, 
Very quietly 

Our toes, our noses 
Take hold on the loam, 
Acquire the air. 

Nobody sees us, 
Stops us, betrays us; 
The small grains make room. 

Soft fists insist on 
Heaving the needles, 
The leafy bedding, 

Even the paving. 
Our hammers, our rams, 
Earless and eyeless, 

Perfectly voiceless, 
Widen the crannies, 
Shoulder through holes. We 

Diet on water, 
On crumbs of shadow, 
Bland-mannered, asking 

Little or nothing. 
So many of us! 
So many of us! 

We are shelves, we are 
Tables, we are meek, 
We are edible, 

Nudgers and shovers 
In spite of ourselves. 
Our kind multiplies: 

We shall by morning 
Inherit the earth. 
Our foot’s in the door.