Baksidestext, från Mörkersdottir förlag:
På en dimmig och vindpiskad ö utanför Bohusläns kust, har en New Age-rörelse slagit sig ner. Deras karismatiske ledare, Franz Oswald, har utvecklat en lära, ViaTerra, som sägs återställa själslig frid och kroppens naturliga balans.
Rörelsen har en magnetisk dragningskraft på kändisar och makthavare i höga positioner. Sofia Bauman, som precis tagit sin universitetsexamen, blir fascinerad av Oswalds lära. Osäker på vad hon vill göra med sitt liv, och charmad av Oswald, antar hon hans jobberbjudande. Snart blir hon dock varse de enorma uppoffringar som engagemanget kräver. Och när sommaren ger vika och höstdimman driver in och slukar ön, börjar hon undra om hon blivit indragen i en sekt. Samtidigt anar hon att det finns en skillnad mellan rörelsens ansikte utåt och Oswalds avsikter, och ju fler stenar hon vänder på, desto mer ångrar hon sitt beslut.
Men Oswald styr med järnhand och ett elstängsel har rests runt sektens ägor.
Vägen tillbaka till ett normalt liv förvandlas långsamt till en mardröm.
För ingen har någonsin lämnat ViaTerra.”
Mariette Lindstein har skrivit en roman baserad på sina egna erfarenheter av att ha varit med i Scientologirörelsen i 25 år, och visst är det en skakande läsupplevelse. Det är helt otroligt att sådant här faktiskt förekommer, varje dag, även i vårt land – om än kanske inte såhär, särskilt ofta. Jag tyckte nog att boken var lite väl lång och utdragen – men jag förstår att den nog måste vara det. Jag tänker mig at skrivprocessen i detta fall har varit en viktig form av terapi.
Jag tror att vi vet alldeles för lite om sekter och kulter idag. Ja, faktiskt gör jag det. Vi tror att vi vet mycket mer än vi vet, kanske särskilt om Scientologerna eftersom de är så kändisprofilerade. Men det finns ju så oändligt mycket mer.
Språket i boken pendlar mellan riktigt strålande och ganska torftigt. Ja, man får säga så även om självupplevda berättelser. Minns en diskussion om Kristian Gidlund, och om det var tillåtet att kritisera språk och stil i en bok liknande hans – självklart, säger jag. Det är ju inte personen och hens upplevelser man kommenterar om man säger något om språk och stil, eller hur?
Vissa tycker att detta är årets bok och något alldeles makalöst bra. Det tycker nu inte jag – men jag tyckte om den ändå.
Stories from the city, stories from the sea 
Hej Anna! I dag dök din recension upp på min google-alert. Kul att du läst och spännande med någon som har lite synpunkter. Du har helt rätt när du förstått att böckerna får bli så långa som de blir. På sätt och vis är det sekundärt till att sätta 25 år av sektmentalitet i pränt. Det är en trilogi. Andra delen handlar om att hoppa av och bli trakasserad (det kan bli värre än i själva sekten). Tredje delen handlar om hur det är att växa upp som barn i en sekt. Intressant att du reagerade på språket för det har ingen gjort förut, snarare tvärtom. När jag kom till Sverige och började skriva hade jag inte prata svenska på 20 år. Tog lite tid att finna språket igen och fick mycket hjälp. Så ibland valde jag att skriva riktigt enkelt, kanske för enkelt och lite haltande. Men nu har jag fått upp fart och hoppas det kommer att märkas i bok 2. Jag fann dina kommentarer uppfriskande och inspirerande. Och är glad och stolt att du gillade boken trots allt. Du har en fin blogg! Mariette
GillaGilla
Fast nu glömde jag vad jag egentligen ville säga. Du skrev att vi vet för lite om sekter i Sverige. Jag håller verkligen med. Jag har just avslutat en lång period av olika mediaframträdanden. Nu fokuserar jag helt på att föreläsa och upplysa om sekter. Polis, socialarbetare och förhoppningsvis skolor. Besöker också bokcirklar. Allt medan jag skriver färdigt del 2. Om du kan få ihop ett gäng (bokbloggare? ungdomar?) så kommer jag gärna att berättar om hur det verkligen är. Inte om boken utan om verkligheten. Kändisarnas relation till kyrkan. Vad som egentligen gjordes mot personalen (vilket är mycket värre än i boken). Sådana saker. Jag betalar resa och logi själv. Förstår 100% om det inte finns plats för detta i ditt fullspäckade schema (och det menar jag för jag har läst din blogg) men det är åtminstone ett erbjudande som du kan fundera på. Allt gott!
GillaGilla
Tack, fina Mariette, för dina kommentarer!
Det skulle vara fantastiskt att få lyssna på dig och din "riktiga" berättelse – verkligen! Nu i höst har jag väldigt svårt att hinna med, men jag ber gärna om att få höra av mig t.ex efter årsskiftet! Tills dess kan jag forska lite i vilka som finns runtomkring mig som skulle vara intresserade. Kram!
GillaGilla
Tack, fina Anna! Efter årsskiftet går bra. Det är absolut ingen brådska. Jag kommer att syssla med det här på heltid i flera år. Ska fortsätta att läsa din blogg då och då. En riktigt bra källa för boktips. Kram och önskar dig en fin höst och vinter.
GillaGilla