Veckans Tematrio hos Lyran handlar om krig, flykt, exil. Mina tre handlar inte om alla tre teman – jag hade väldigt svårt att komma på några böcker om just flykt och exil som jag faktiskt läst. Däremot är de alla tre starka krigsskildringar, på olika sätt.
Zlatas dagbok av Zlata Filipovic är en ung flickas skildring i dagboksform av kriget i Sarajevo, som jag läste på högstadiet. Om och om igen. Vi hade inte så många flyktingar i min klass, men en kille just från Sarajevo kom till oss 1991. Senare i livet är en av mina bästa väninnor flykting från Sarajevo – hon och hennes mammaf flydde till Bedford i Storbritannien samma år som Adnan kom till oss. Jag minns Zlatas dagbok som oerhört gripande och lärorik för mig som priviligierad tonåring i Sverige. Dessutom öppnade det ögonen för hur en stad som förmodligen varit precis som Göteborg – fast lite vackrare – plötsligt kunde bli en krigszon, om ni förstår hur jag menar. Forna Jugoslavien var förstås ett oroligt ställe redan innan kriget på sina sätt, men samtidigt ett bördigt jordbruksland med mycket turism och vackra städer. Jag skulle vilja läsa om Zlatas dagbok nu tjugo år senare känner jag.
Jag är säkert inte ensam om att ha med Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson i denna veckans trio – den tenderar att dyka upp ofta under alla möjliga teman. Och den är förstås väl förtjänt av det. Jag fick den i julklapp eller födelsedagspresent i 14-årsåldern och jag vet inte hur många gånger jag har läst den. Tio räcker inte på långa vägar, och då är det enda något av en tegelsten. Skildringen av andra världskriget är förstås en stor del, men även Hedwigs liv i Sverige efter befrielsen, och hennes upplevelser av ett Stockholm på nittiotalet där nynazister tågar nerför gatorna, vrålande Hitlers lov och leve. Oerhörd roman.
Mary Ann Shaffers Guernseys litteratur- och potatispajssällskap brukar också ofta dyka upp i mina triosar. Eller ja. Potatisboken, som vi brukar kalla den, rätt och slätt. Jag lärde mig aldrig i skolan hur andra världskriget drabbade Kanalöarna – Jersey, Guernsey och Alderney – och även om detta i mångt och mycket är en ganska glättig och väldigt mysig roman säger väl titeln ganska mycket om ransoneringarna och fattigdomen som drabbade öarna. Men även om det där brittiska – Keep calm and carry on – stoiskheten och filosofin att det mesta går att lösa med en kopp te – och kanske en bit potatisskalspaj 🙂
Stories from the city, stories from the sea 
Molnfri bombnatt har jag faktiskt aldrig läst, men det borde jag nog göra!
Jag har lagt upp ett inlägg där du gärna får länka dina inlägg som du skrivit om novellutmaningen hittills:-)
http://ugglanoboken.blogspot.se/2015/10/las-en-novell-hur-gar-det.html
GillaGilla
Ja, den måste du läsa 🙂
Jag länkade mitt samlingsinlägg, som du såg… ska försöka skriva något vettigt om de jag har läst i helgen.
GillaGilla
Intressant trio.
GillaGilla
Tack!
GillaGilla
Zlatas dagbok är den enda jag inte läst av böckerna i din trio.
GillaGilla
Guernseys litteratur- och potatispajssällskap har jag varit nyfiken på väldigt länge 🙂
GillaGilla
har bara läst potatisboken. Molnfri bombnatt ska läsas
GillaGilla
Ja, den måste du läsa. Vibeke Olsson är ett geni!
GillaGilla
Tyckte också väldigt mycket om Molnfri bombnatt, men läste den nog bara en gång. De andra verkar också lovande 🙂
GillaGilla
Det är de! 🙂
GillaGilla
Zlatas dagbok har jag inte läst, men de två andra.
GillaGilla
Det känns som om den var superpopulär där i början på nittiotalet, men sedan har jag inte hört talas om den alls. Det var en ren slump att jag kom ihåg den.
GillaGilla