Jag var tvungen att ladda batterierna innan jag gav mig av mot Musée de la Musique igår, och när jag sprang på den rara servitrisen från i fredags kväll på gatan blev det såklart så att jag gick in på Le Pétit Trianon för att äta lunch. Hon jobbade inte ens, men placerade mig ändå och förklarade vad dagens specialare var – ”it’s like the chicken, but not the chicken, but the husband of the chicken?” – jag gav henne ordet ”rooster”, men det var hon inte så sugen på.
Jag avstod dock från att äta ”the husband of the chicken”, och valde tomatsoppa istället. Åh herregud. Gjord på färska tomater och serverad kall – det var ett mästerverk av både smaker och färger.
Jag jobbar på med Hemingway. Det går inte fort, men det är en sådan fröjd att läsa att det inte gör något.
Stories from the city, stories from the sea 