Förmiddagsfika

Costa Montmartre får ett besök av mig idag också 🙂 Kaffet är förstklassigt och wi-fi:t stabilt. Dessutom är lokalen mysig och personalen både duktig och trevlig. Tjejerna berättade just att jag är en avbild av en tjej som jobbar på Costas huvudkontor, kunde jag vara hennes syster möjligtvis? Nää, det tvivlar jag på 😉 Enda minuset är att de envist pratar engelska med mig fast jag försöker på franska, men det kanske är precis samma sak – de vill också gärna öva. 

På förmiddagen har jag promenerat omkring i Montmartre. Har fått nys om ett billigt varuhus längre ner på boulevarden som jag ska gå ner till nu, sedan tänkte jag nosa rätt på Amélies kafé och kanske käka lunch där, sedan blir det nog Rue de Rivoli för lite mer affärer – eller Père Lachaise och Edith Piaf-muséet, det är strålande väder för att promenera på kyrkogården. Och så tänker jag mig till Paris Aquarium också. Louvren har öppet till sent ikväll, mysigt att se allt därnere upplyst till kvällen också tänker jag. 

Men jag behöver inte hinna allting idag, såklart. Har ju en hel dag imorgon och en halv på söndag också! Och stressa vill jag inte – jag är ju faktiskt på semester! Hinner jag inte med allt så står Paris kvar. Och som sagt, jag vill inte stressa. Åker man på solsemester får man utan dåligt samvete hänga hur mycket man vill men det känns som om man har mer krav på sig på citysemester. Men det köper jag inte. Vill jag läsa en timme på kafé på eftermiddagen tänket jag göra det – det är ju en av de skönaste och bästa aktiviteterna jag kan ta mig för. 

För en sak är säker – jag har förälskat mig i den här stan, och jag kommer att resa tillbaks. Förhoppningsvis många gånger. Ljuvligt! 

Man får väl inte säga såhär, men Paris påminner mig en hel del om London. Inte helt och hållet, men det finns många likheter. De positiva sakerna då. Jag läste till exempel att många tycker att det är läskigt att promenera runt Anvers på kvällarna – för mig känns det som de trevligare delarna av Camden, typ. Men jag är ju luttrad förstås efter alla år i Whitechapel – det är inte så mycket som är läskigt. 

Later, vänner!