2015: 144 – Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper

 

Nu var det alltså dags för Konsten att tala med en änkling.  

 

Doug är tjugonio år och nybliven änkling. Hans älskade Hailey – som han gifte sig med trots att hon var elva år äldre och bodde ute i commuter ville –  dog i en flygolycka, och nu är han ensam kvar i Westchester. Ja, tillsammans med Haileys stökige tonårsson Russ, då. Som inte kommer överens med sin pappa, men det funkar inte riktigt att bo hos Doug eftersom Doug spenderar dagarna med att dricka för mycket och kasta saker på kaninerna i trädgården.

 

Men in kommer tvillingsystern Claire, så det skräller om det, och hon är beslutsam – nu får det vara nog. Ett år har gått och Doug har gjort sörjande ttill en konstform. Nu får det räcka.

 

Sentimentalt? Nej, inte så farligt. Inte mer än lagom, kan man säga. Klart att vissa bitar är förskräckligt sorgliga, det går ju inte riktigt att komma ifrån i sammanhanget – men met av allt är det väldigt roligt, poignant och oerhört välskrivet. Jag älskar Troppers sätt att karaktärisera, och han har en fantastisk förmåga att sätta ord på abstrakta känslor.

 

Precis som i de tidigare böckerna är bifigurerna också väldigt välarbetade. Det är egentligen ingen som vara fladdrar förbi i bakgrunden utan att ha någon särskild mening, alla spelar roll.

 

Jag kan aldrig låta bli att jämföra författares verk med deras övriga, men jag kan absolut inte välja någon favorit bland Troppers böcker hittills. Och jag är glad att jag ännu bara läst tre av sex – det finns mycket Tropper kvar att avnjuta!