Jag har tyckt mycket om de böcker jag tidigare läst av Karin Alvtegen – Skam, Skugga, Saknad, Skuldoch Fjärilseffekten. Hon är en helt fantastisk författare!
Och jag blev inte besviken på En sannolik historia heller, även om den är ganska annorlunda mot de andra. Det där med spänningen, som är så väldigt Alvtegen, finns inte alls med här. Detta är en väldigt fin roman, helt utan spänningsmoment, får jag lov att säga.
Helena är lite över fyrtio, och driver ett hotell någonstans i Norrland där hon bor tillsammans med tonårsdottern Emelie. Hotellet var menat att limma ihop det trasiga förhållandet med exmaken, men det fungerade inte alls och nu är de ensamma kvar med de knepiga grannarna – Anna-Karin, som jobbar extra på hotellet vid behov, och hennes bror och svägerska som bor grannar. Helena är ganska skör efter skilsmässan, och jobbar hårt på att samla sig igen.
Anders är ganska jämngammal med Helena, men har ett helt annorlunda liv. Han har varit en mycket framgångsrik affärsman som samlat miljoner på hög i sitt investmentbolag, men när han drar sig tillbaka börjar han istället köpa upp samlarobjekt. Saker som tillhört berömda personer. Han har bland annat en klocka som tillhört Einstein, som främst agerar som någon sorts rebellion mot fadern som inte trodde på kvantfysik. Och nu har han fått nys om att legendariska Lucy, George Harrisons gitarr som Eric Clapton spelade solot i While my guitar gently weeps på, finns under en säng i Sundsvallstrakten. Men på väg hem till gubben som sägs ha den råkar han ut för en olycka – eller möjligtvis ett misslyckat självmordsförsök – och efter sjukhusvistelsen hamnar han på Helenas hotell.
Han ska bara bli där en natt, är det tänkt – men när hon erbjuder honom måleriarbete hoppar han på chansen. Och de två bygger upp ett väldigt speciellt band emellan sig.
Någon säger att detta är en banal roman. Någon recensent ansåg att den är så pekoral att den är årets roligaste bok. Men jag håller inte med! Det är en finstämd roman om vardag och möten mellan människor. Vad kan vara mer aktuellt, relevant och vackert? Fin och välskriven dialog med massor av tänkvärdheter.
Jag gillar Alvtegen så skarpt att det nästan är farligt. Många tummar upp från mig!
Stories from the city, stories from the sea 
Jag har aldrig förstått det där med att kalla något som liknar det verkliga livet för banalt. Är alltså livet banalt?
Jag gillar också Alvtegen och har läst alla utom Fjärilseffekten, men den borde jag nog ta tag i snart.
GillaGilla
Jag håller med, Monika! Jag gillar inte den tanken – tänker man att hela livet är så platt, då?
GillaGilla