Spontanklippning

Jag har hört talas om folk som får intensiva känslostormar efter yoga, och börjar gråta eller gapskratta och sånt. 

 

Inte jag. Jag går tydligen och spontanklipper mig efter ett riktigt skönt pass. Jaja. Det skadar ingen. Jag är väldigt nöjd, dessutom! Jag går väldigt sällan och klipper mig, med resonemanget att det inte spelar så stor roll när det ändå bara är rakt avklippt… men ville jag ha det helt rakt avklippt? Tydligen inte, så nu är det betydligt mer liv i det. Ska försöka ta en bra bild, eller be E göra det på jobbet – har inte tillräckligt långa armar för att få till det med varken datorn eller telefonen. 

 

Ett par ärenden efter det, och så hem och lagade carbonara. Alltså. Hur snabbt kan det gå? Jag stekte baconet i ugnen medan jag fixade med andra grejer, typ packa upp väskan och sånt (225 grader, 10 minuter på bakplåtspapper, håll koll för det går fort!). Kokade färsk fettuccine, medan vattnet kokade vispade jag upp två ägg i en kaffekopp och öppnade parmesanpaketet. Samt hackade baconet. Går på tre sekunder om det fått rinna av. Slå av pastan. Rör ner äggsmeten och en massa parmesan och svartpeppar. I med bacon. Rör rör rör. Mer ost. Mer svartpeppar. Klart. Och så gott. 

 

Och jag har en matlåda till idag. Längtar redan. 

 

(Ja, jag hoppade över vitlöken. Anledning? Lättja och svår hunger. Detta fick liksom bara ta tre minuter.) 

 

Vaknade med huvudvärk idag. Det är aldrig okej. Finns det något surare? Men två Panodil och lika många koppar kaffe senare är jag på banan. Har gjort smoothie på banan, ett ägg, spenat, blandade frysta bär, mango och mandelmjölk – ett nytt påfund för mig men oj vad gott! – och ska strax gå ut i rusket och åka till jobbet. Ikväll blir det antingen cardio eller ett baspass, ser fram emot att ta i lite 🙂 

 

Dagens torsdagsfika kommer att bli något alldeles i hästväg. Vänta bara, alltså…