Imorse låg jag och tittade lite på Facebook i telefonen innan jag gick upp och plötsligt dyker det upp en alldeles för stor bild på mitt skräckobjekt numero uno – en lockespindel. Någon BBC-artikel om tio saker du inte visste om dem, eller något. Jag var rätt nöjd med att jag varken kissade ner mig eller skrek eller så.
Så nu på väg hem satt jag under träden vid Backaplan. Hade flera gånger under utflykten slagit mig själv på armarna då mina hörlurar kom åt och jag trodde det var något djur. Och så kittlade det på armen och så gick det en stor lockespindel på min underarm.
Alltså. Skräcken om detta hade hänt för ett halvår sedan eller så hade varit obeskrivlig. Nu ba’ viftade jag bort den med handen (okej, jag reste mig upp och gick några steg som säkert såg väldigt roliga och mindre stabila ut) och så… var det bra med det. Precis när jag stod och var som mest förvirrad kom en kille och frågade vad klockan var och jag lyckades ta upp telefonen och berätta det utan att känna att jag behövde gå minst femtio meter bort från brottsplatsen och gärna kräkas lite och så… lugnt.
Vilket framsteg i livet! (Jo, faktiskt.) Nu kan jag både hantera lockespindlar och rulltrappor. Vad härnäst? En konsertpublik kanske?
Att åka buss nu under Kulturkalaset är en upplevelse, för övrigt. Undvik det om du har din mentala hälsa kär.
Träningen gick jättebra men luften var tung. Nästan 30 grader varmt när jag kom dit. Men jag körde min timme på högre lutning än jag brukar, tog god tid på mig i omklädningsrummet och duschen – och när jag kom ut HÄLLREGNADE det. Fy så skönt alltså. Luften behövde det!
Åkte till Backaplan för jag hade tänkt att jag skulle köpa en kvart räkor i fiskbilen, men de hade just stängt. Typiskt, de har ingen manuell disk på Coop. Men jag köpte jägarkryddad rökt makrill och lite västkustsallad istället, som ska avnjutas med en avokado, lite melon och ett stort glas ”äppeldryck av ciderkaraktär” om ett tag. Kanske gör jag en liten äggröra.
Men först ska jag läsa lite ur Konsten att dö, dricka en kopp kaffe och få upp värmen – jag fryyyyser! Min tunna klänning blev ju genomsur i regnet och jag hade inte i min vildaste fantasi drömt om att det skulle bli regn så hade varken paraply eller tröja med mig. Men det spelar ingen roll. Det är rätt mysigt att dra på en kofta och kura ihop sig med en bok även om det inte är höst ännu, n’est-ce pas?
Stories from the city, stories from the sea 