Jag har bara läst en bok av Paasilinna tidigare, nämligen Världens bästa by – och det är lite underligt, för det finns böcker av honom liggande lite varstans i min omgivning. Men jag vill gärna, för jag tycker om böcker som är roliga, snabblästa och rappa men ändå har lite djup och eftertanke i sig. Och det är inga problem att hitta det i Paasilinnas böcker!
Det känns som om Kollektivt självmord kan vara den mest kända i hans repertoar, och kanske var det därför jag bestämde mig för den först. Jag vet inte, men det kändes bra.
Anyway.
Det är midsommarafton och i en lada träffas två djupt deprimerade självmordskandidater – Rellonen, som gått i konkurs fyra gånger, och överste Kemppainen som sörjer sin hustrus död. De resonerar som så att två självmordsbenägna finnar nog ändå är en för många, kommer alldeles av sig i planerna och sätter sig och dricker sprit istället.
Och in vino veritas – och de kommer att fundera på hur många finnar det mesta finnas därute som sitter med samma tankar. De bestämmer sig för att annonsera efter likasinnade och får hisnande många svar. Och så startas gruppen Dödslänkarna, som ger sig ut på en bussresa genom Norden och Europa med planen att avsluta det hela med gemensam död.
Men det finns nog mer sisu och livslust i det här gänget än man kunde tro…
Ja – det är precis vad jag väntade mig. Humoristiskt, varmt, snabbt och insiktsfullt. Mycket bra!
Stories from the city, stories from the sea 
kollektiv självmord tog sig mot slutet.
GillaGilla