Månad: juli 2015

Smakebit på søndag – 12/7 – 2015 – Att föda ett barn av Kristina Sandberg

 
Även denna vecka blir det en Smakebit från en alldeles ny bok för mig – jag läste nämligen ut en imorse. Nu är det dags för Kristina Sandbergs trilogi om Maj, och först ut är Att föda ett barn. 
 
 

”Det frasande ljudet av andetag i luren. Men jag frågade ju bara varaför de tinte finns något bröllopskort… Hon bryter tystnaden med att undra om jag håller påa tt skriva en bok. Nej, svarar jag, jag är gravid och kom bara att tänka på… Jaha. På så vis. i rundar av, lägger på. 
 
Det blir ett telefonsamtal till. Ja, ett betydelsefullt. Det sista. Det vet man bara efteråt. Kanske anade vi ändå. För hon öppnar igen, svarar på mina frågor utan att tveka och jag tar det som ett motvilligt löfte. Inget jublande ja, men ett korthugget samtycke skriv då om det nu är så förbannat viktigt för dig.”
 
Ur Att föda ett barn av Kristina Sandberg, Norstedts: 2011. 
 
 
Hitta fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten! 
 

2015: 80 – Orange is the new black av Piper Kerman

 
Jag har bara sett några avsnitt av Orange is the new black – tyckte att de var bra, men inte så bra att jag blev helfast. 
 
Hade ganska höga förväntningar på boken – vi vet ju alla hur det brukar vara – boken är bäst! 
 
Men… nä. Inte denna gången. Jag tyckte att den var oerhört seg, på gränsen till tråkig, och blev ganska besviken faktiskt. Tur att den är lätt- och snabbläst – jag hade blivit vansinnig om jag skulle behöva spendera några längre stunder med den. 
 
Mitt råd – se serien. Absolut. Men strunta för all del i boken. Det finns roligare saker att göra under de timmarna. 

2015: 79 – Kalmars Jägarinnor av Tove Folkesson

Ni vet hur det blir ibland, att en massa saker händer slumpmässigt så att man inte kan låta bli att tänka att det finns en mening med det? Jag hade en sån grej igår – när jag hade kramat Ellen hejdå-och-trevlig-sommar så sa jag något i stil med att ”nu ska vi ta det lugnt och verkligen släppa detta” – då dråsade mitt passerkort i golvet. Som satt fast runt halsen ganska stadigt. 
 
Bekantskapen med Tove Folkesson och Kalmars Jägarinnor var lite på samma väg – först läste jag om boken någonstans, sedan såg jag Folkesson på Babel för ett litet tag sedan och i samma vecka var hon på Stadsbiblioteket och föreläste / uppträdde. Därmed var jag ju tvungen att läsa boken – och så småningom kommer jag även att läsa uppföljaren, Sund. 
 
Och ja, wow. 
 
Kalmars Jägarinnor är helt olik någon annan tonårsskildring jag har läst. Jägarinnorna är fem tonårstjejer i en småstad – Kalmar, då ja – som i ett rasande tempo håller på att bli vuxna. Typ. 
 
Och under tiden så sysslar de med ganska precis vad de känner för, vare sig det är lagligt eller inte. De bryter sig in i kiosker, super tills ambulansen kommer, dansar på bord och helt enkelt leker sig igenom tonåren. Ingen kan bestämma över KJ! Omslaget är spot on – de sitter minsann bredbent om de har lust. 
 
Kan jag känna igen mig och min gymnasietid? Nej, inte det minsta. Men det gör ingenting. Det är en helt unerbar skildring ändå. Man får ju komma ihåg att vissa saker är symboliska. Jag hyllar inte inbrott eller alkoholförgiftningar, men det känns som om dessa bitarna fungerar som någon sorts drastiska symboler för frigörelse och vuxenhet – fast på ett sätt som bevisar att KJ inte riktigt lärt sig det där med vuxenhet ännu… 
 
Språket är fantastiskt, både vackert och brutalt, och karaktärerna är oerhört välarbetade och känns helt och hållet levande. Underbart. Ser fram emot uppföljaren, som jag tror kommer att vara ganska annorlunda – men med samma berättarröst. Yep! 

Semester!

 

Ja, det är semester! Fast det kanske inte räknas förrän första lediga arbetsdagen? I så fall är det semester på måndag 🙂 

 
Vad jag gör uppe klockan åtta? Please. Jag har varit vaken i tre timmar. Det tar tid att vänja om sig! 

2015: 78 – Ansvarsfull av Camilla Kuylenstierna

Detta är verkligen en intressant bok – men en sådan där jag inte kan skriva en resumé för det är som en enda lång krigshistoria egentligen. Därför gör jag något jag inte brukar och använder mig av baksidestexten rakt av. 
 
”Hej, jag heter Camilla och jag är en adlig fullblodsalkoholist och affärskvinna från Östermalm.”
 
Ingen är som alla andra. Själv var Camilla Kuylenstierna för det mesta full. Hon föddes i en gravt alkoholiserad familj och växte upp med parkbänksalkisar i köket. Hon satt på fosterhem och tampades med sociala myndigheter samtidigt som hon gick i privatskolan Carlssons Skola på Östermalm med sitt adliga efternamn som sköld.
 
I ung ålder utvecklade Camilla själv en kraftig alkoholism samtidigt som hon klättrade i karriären inom en internationell koncern. Som populär partytjej hade hon företräde till alla Stockholms nattklubbar och festade med både amerikanska musikproducenter och svenska världskändisar. Ingen anade att tjejen med den livsglädjen och energin privat grät sig till sömns, kräktes av bakfylleångest och tillät sig att bli misshandlad av sina pojkvänner.
 
Den här självbiografiska berättelsen vill visa hur viktigt det egna ansvaret är, att alla andra inte finns förutom i vår föreställningsvärld och att jämföra sitt inre med alla andras yttre är det största misstaget vi kan göra. Camilla är nykter sedan 2005 och följer idag sina egna nyvunna värderingar. Allt i enlighet med livsmottot: Det finns inga dåliga erfarenheter eller misslyckanden. Det som avgör är vad man väljer att göra av dem. Vågar du ta ditt eget ansvar, dra ner brallorna på dig själv och be om hjälp? I så fall är allt möjligt.” 
 
Detta är ingen välskriven bok, men det är en intressant sådan. Budskapet är dessutom väldigt bra tycker jag – sista meningen är inte dum att ha med sig. 

Vissa saker slutar aldrig att vara roliga

Ja, jag har jobbat här i ett år minus fem dagar nu, men jag blir fortfarande full i skratt när jag hittar sådant här i receptionen: 
 
 
Ja – vi har alltså konferensrum som är uppkallade efter platser. Städer, till exempel, på denna våningen. I början kunde jag bli alldeles konfys om någon frågade mig om mötet i eftermiddag skulle vara i Barcelona eller Gent…