Månad: juli 2015

Nu blir det natta’…

 
Nu blir det läggdags för imorgon åker jag till Stockholm! Vilket innebär att klockan ringer halv fyra… men det får det vara värt 😉 
 
Fyra dagar av en salig blandning av trevligt umgänge med andra och mig själv, läsning och skrivning, promenader, muséer, god mat och tja, förhoppningsvis lite shopping också. 
 
Natti natt! 

2015: 87 – Efter Alaska av John Green

Åh, vad jag blev glad när denna dök upp i appen! Det finns alltid ett gäng som jag går och hoppas på ska finnas tillgängliga och så plötsligt så gör de det! Inte alla – men några i taget. 
 
Så. John Green. Ja, vad ska man säga – naturligtvis hade jag skyhöga förväntningar på Efter Alaska – även om jag inte tyckte att Katherineteorin var lika fantastisk som Pappersstäder och självklart inte lika otrolig som Förr eller senare exploderar jag så visste jag med mig att detta skulle bli en läsupplevelse, utan tvekan. 
 
Och det var det också. Och fort gick det 🙂 
 
I alla fall. Huvudperson och berättare är Miles, som är trött på småstadslivet i Florida och bestämmer sig för att börja på sin fars gamla internatskola i Alabama när han är 16 år. Hastigt och lustigt blir han vän med rumskamraten Översten (eller Chip), och hans vänner Takumi och Alaska. Alaska Young, som fått välja sitt eget förnamn och redan som barn önskade sig något så långt bort som möjligt. Innan Miles vet ordet av är de såta vänner, och han tas under deras vingar och introduceras till livet på campus – sprit, cigaretter och en massa bus. 
 
Miles favoritkurs är religion, som ges av ”Den Gamle” – en äldre professor som får eleverna att tänka – på religion, filosofi och på sin egen existens… 
 
De tidiga kapitlen heter saker som ”130 dagar före” och så vidare – man kan inte låta bli att vända blad när siffrorna börjar bli lägre och lägre – före och efter vadå?! Mycket skicklig berättarteknik. 
 
Och det är en fröjd att läsa Efter Alaska – John Green har förtjänat platsen som världens bäste YA-författare om du frågar mig – tillsammans med Levithan, då. Ljuvligt. Jag längtar efter filmen. 

TMI-lista från Monika

 
Hittade en TMI-lista hos Monika – ni är många nya läsare denna veckan, så det kanske kan passa bra med lite presentation? 🙂 
 
Vad har du på dig?
Svarta tights, mönstrad tunika från Gina Tricot, örhängen i form av stjärnor med en pärla i samt en ensam pärla i hål numero två på vänster sida. Svarta glasögon och strassiga hårspännen. 

Hur lång är du?
170 cm, ungefär. 

Några piercingar?
Tre i öronen – två i vänster och ett i höger. Dock gjorda med pistol, så inte regelrätta piercingar. 

OTP?
Detta ska visst stå för one true pairing – alltså favoritkombo av karaktärer inom en ”fandom”. Jag kan inte påstå att jag har någon sådan. Har aldrig engagerat mig i fanfic och sådant där jag förstår att det förekommer en hel del pairings. Men tja. Samspelet mellan Augustus och Hazel i Förr eller senare exploderar jag är ju onekligen exceptionellt. 

 
 
Favoritprogram/tv-serie?
Barnmorskan i East End är en höjdare och det enda jag egentligen följt ordentligt på senare tid. Andra serier som jag gillar skarpt är Desperate Housewives, How I met your mother, The Big Bang Theory, Vänner och Seinfeld. Och diverse engelska deckare, särskilt Morden i Midsomer. Utöver serier så gillar jag Babel och På Spåret.   

Favoritartist/band?
Beatles. Men även The Magnetic Fields, Belle and Sebastian, Beach Boys, Jonathan Richman, The Smiths, The Pretenders, Catatonia, The Streets… och en massa annat. 

Någonting du saknar?
Fresh summer rolls från Taý Do Café. 

Favoritlåt? 
Alltså. Detta är inte någon all-time favourite, men just nu har jag svårt att sluta lyssna på Min del av stan av och med Rally-gänget. Jag kan inte riktigt förklara varför. 

 
 
Favoritskådespelare?
Jag vet verkligen inte. Så dålig på sådant här. Mayim Bialik är förstås en favorit. Vi tar henne. 

Favoritfärg?
Blått, grönt, lila, rosa… 

Hög eller låg musik?

Lagom. Jag vill höra texten men jag vill även kunna höra vad jag tänker. 

Senaste boken du läst?
Jag läste ut Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors i eftermiddags. 

Vad läser du just nu?
Välkommen hem av Johanna Lindbäck. Har tänkt att läsa alla böckerna i Sjöwall-Wahlöös Roman om ett brott–serie här också (utom Brandbilen som försvann för den har jag läst ganska nyss) och då är Roseanna först ut. På tredje plats i listan över aktiva böcker i min app nu ligger även Alla kan se dig av Anna Jansson. 

 
 
Senaste programmet du såg?
Jaa. Jag såg lite grann av Morden i Midsomer igår kväll men det var ytterst okoncentrerat. Ja, lite Nyhetsmorgon såg jag igår också. 

Favoritmat?
Nej, jag vet inte, det är för svårt. Men jag gillar medelhavsinspirerad mat, mycket vitlök och örter och chili och så. Gärna fisk men jag gillar gott kött och vegetarisk mat med… äter mer eller mindre allt utom inälvsmat och ärtsoppa. 

Plats du vill besöka?
Italien, baby. 

Senaste platsen du besökte?
Förutom platser som jag besöker ganska ofta så… vårdcentralen? 😉 Nej, men Alingsås då kanske. 

Favoritsötsak?
Det varierar helt hysteriskt mycket. Ibland kan jag bli vrålsugen på supersurt-och-supersalt-på en gång, ibland choklad… men det är vanligast med surt-och-salt nuförtiden. 

Senaste sporten du spelade?
Quizkampen. Vadå ingen sport? Wordfeud då. 

 
 

Tematrio hos Lyrans Noblesser – SAKER SOM ÄR VARMA

 
Minsann, denna veckan hettar det till hos Lyran då veckans tema är SAKER SOM ÄR VARMA. Ett ganska lämplligt tema idag eftersom det är modiga 14,5 grader varmt ute. Hrrm. 
 
I min trio blir det riktigt hett för det handlar om ELD hela vägen. Och något alldeles strålande hände – jag upptäckte att det finns en femte bok om Bricken som jag ännu inte läst! Den kom ut precis i samma veva som jag läste de andra fyra, så jag var väl alldeles uppe i dem – plus att den inte kommit ut i appen. Då vet vi vad jag ska läsa på tåget imorgon! 
 
Men – till sak 🙂 
 
 
      
 
Sågspån och eld av Vibeke Olsson
 
Fatta eld av Suzanne Collins
 
Alkemins eviga eld av Anna Jansson
 

2015: 86 – Farligt att förtära av Maria Lang

Åh, vad glad jag blev när jag hittade flera Maria Lang-deckare i min app! Här är den första i raden – som är den andra av Langs böcker och som kom ut redan 1950. 
 
Huvudperson och berättare är Puck – ännu Ekstedt, då hon ännu endast är förlovad med Einar, som arbetar på Stockholms Stadsläroverk. Då det blir personalkris nära studentexamen får Puck lov att rycka in som adjunkt i litteraturhistoria, och blir även inhyst på läroverket. Einar – Eje – har skrivit en kort pjäs som ska framföras på skolans avslutningsfest, och det unga paret börjar umgås i cirklar bestående av bland annat skolans kemilärare, gymnastikdirektör, och regissören för pjäsen. 
 
Men – under framförandet av pjäsen segnar en av aktörerna ner – förgiftad av vätska i ett glas som förtärdes under spelandet! Och inte nog med det – ännu en person hittas död – även denne förgiftad! 
 
Och – vem kan möjligvis vara mer lämpad att nu kliva in på scen än – you’ve guessed it – Christer Wijk, såklart! 
 
Ja, det är så typiskt Lang och det är enbart positivt. Så trevligt och lite mysruskigt och alldeles lagom att plöja en sommarkväll. Mycket trevligt. Och så baxnar man lite smått över samspelet kvinnor och män emellan, men det får räknas som en… bonus, eller något. Ja, och en tacksamhet över att man inte födds runt 1930 då… 

2015: 85 – Plan B av Jonathan Tropper

Det var ett bra tag sedan jag läste denna – och som så ofta upptäckte jag just av en slump att jag inte skrivit om den ännu. Oklart varför – förmodligen för att jag sträckläste den och började på något annat för fort och helt enkelt glömde skriva ner titeln. Men jag har inte glömt boken! ((Ni minns Jonathan Tropper från Sju jävligt långa dagar.)) 
 
Det handlar om ett kompisgäng i New York, som alla är på gränsen till att fylla 30 och alla har känslan av ”blev det inte mer än så här?” – Ben, berättaren, ska skiljas (och är nog fortfarande kär i en gammal flamma), Lindsey är arbetslös, Chuck är läkare men uppför sig som en tioåring, och Alison är hopplöst, olyckligt kär. 
 
Fast värst ute av alla är Jack – som har tagit Hollywood med storm men även hamnat väldigt djupt i drogträsket. 
 
Då är det dags för gänget att gripa in. Först med Plan A. Som går käpprätt åt skogen. Vad finns då att göra? 
 
Just precis. Dags för Plan B… 
 
Det är ett viktigt och konstant aktuellt ämne, det är berörande och fint men det är även hysteriskt roligt. Tropper är ett komiskt geni – jag älskar hur språket är broderande utan att vara flaxigt, och att han ändå lyckas hålla humorn ganska torr på de flesta ställen, vilket inte alltid är så lätt i prosa som trots sin relativa lättsamhet är ganska vacker. 
 
Mer Tropper åt folket! I alla fall åt mig. 

Oh. My. God.

 
Farao, vad häftigt! Fatta att släppa biljetterna 11 månader i förväg också – de kommer att sälja slut på nolltid. Men fy vad roligt det hade varit. Har bara varit i Royal Albert Hall en gång – Morrissey 2002 – och det var otroligt mäktigt. 
 
Gå, om du kan! Jag vet att vi har ganska många Londonläsare här 🙂