Månad: juli 2015

2015: 66 – En flickfotografs bekännelser av Bingo Rimér med Hugo Rehnberg

Tja. När jag hittade denna på Akademibokhandelns utförsäljning för en spottstyver (35:- för en inbunden upplaga tror jag att det blev) kunde jag omöjligt låta bli. Jag tycker att Bingo är ganska rolig av och till, och eftersom jag varit ganska road av Katrin Z under åren så har jag läst ett och annat av och om och med honom också. 
 
Nog om det – jag läste boken på en eftermiddag och visst är det ganska intressant att läsa om världar som man aldrig ens varit i närheten av att komma i kontakt med. Det är orgier, fylleslag och skandaler som man inte ens kan tänka sig. Dessutom en hel hög namedropping, allt blandat med ett antal foton på mer eller mindre extremt lättklädda damer. Carolina Gynning och systrarna Graaf spelar bland andra ganska stora roller i Bingos förflutna. 
 
Men – som han säger själv – nya Bingo kan bli lite generad av boken och det kan han gott ha. Haha. Nog för att han verkar ha haft brutalt roligt mellan varven – det verkar rätt så ansträngande också. Säkert betydligt enklare att vara stadgad trebarnsfar i Stockholm! 
 
Så ja. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är en ganska rolig och underhållande bok, men det är nästan svårt att tro att vissa saker faktiskt har inträffat. Helt okej underhållning för en eftermiddag och 35:-, är en ärlig sammanfattning 🙂 

Lördag i solskenet

 
Har löst Melodikrysset, köpt två par skor, provsmakat räkor, ätit mammas goda hallonmuffins och läst en väldigt trevlig artikel / intervju om / med Paul McCartney som spelar i Stockholm på torsdag. 
 
Bra uppvärmning för semestern som startar på fredag 😉 
 
Just det. Smultron har jag ätit också! 
 
 
Jag ber er ignorera det där i nedre högra hörnet. Det är inte som det ser ut. Jag lovar. Det är… medvurst. Just det. 

2015: 65 – Lotus Blues av Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson är en av mina bästa bekantskaper med svenska deckare under de senaste åren – jag har läst alla, men det verkar inte som om jag har skrivit om alla. Tre av dem finns här, i alla fall. 
 
Nu är det dags för en ny inriktning för Ohlsson, nämligen den om den hårdkokte advokaten Martin Benner. ((Vill man ha lite bakgrund om honom innan man läser romanen så finns novellen Mannen utan sorg ute på Piratförlaget – jag har ännu inte läst den, men tänkte göra det emellan Lotus Blues och Mios Blues)). 
 
Det regnar, då den första dagen. Dagen då allting går åt helvete. En man dyker upp på Benners kontor för att be honom om hjälp med att försvara hans syster – massmörderskan som gått under namnet Sara Texas hemma i Sverige. Problemet? Sara Texas är död. Innan hon dog erkände hon fem mord – men nu vill brodern se till att hon får upprättelse. Dessutom vill han få tag på hennes son, Mio. 
 
Benner är en jäkel till karaktär, alltså. Så oerhört självgod och arrogant att man borde avsky honom, men av någon anledning gör man inte det. En intressant twist med honom är att han ger sken av att vara superskarp hela tiden, men han går på de konstigaste sakerna som folk lurar i honom. Naturligtvis är det medvetet av Ohlsson, men det är oväntat varje gång. 
 
Det blir en hisnande resa genom Sverige, Schweiz och till slut USA för att få någon klarhet i historien. Får man det? Nej – inte helt och hållet. Det är en väldigt tydlig cliffhanger, och jag ser verkligen fram emot att läsa uppföljaren Mios Blues så snart jag bara orkar! Det är nämligen ganska krävande att läsa om Martin Benner 😉 

2015: 64 – På andra sidan Venus av Elisabeth Andersson

Jaa. Det här lät ju ganska lovande. Första boken i en trilogi om unga kvinnliga chefer. Först ut är Maria, som just fått jobb som redaktionschef för en tidning i förlaget Venus regi. Venus styrs av Marias tidigare mentor, Susannah Poirée Karlsson, en riktig despot. Marias karriär går framåt, hon blir nominerad till att sitta i Venus styrelse, och ju duktigare hon blir desto mer känner sig Susannah hotad. 
 
Naturligtvis blandas en eller annan karl in i det hela också. Ja, och så bästa kompisarna Sofie och Katarina. 
 
Detta är något av det plattaste jag har läst i hela mitt liv. Herregud. Språket är förfärligt och handlingen extremt banal. Klyscha följer på klyscha och vissa formuleringar kräver skämskudde. 
 
Så, nä, jag kommer inte att läsa vidare i denna trilogin och jag rekommenderar inte att någon annan lägger någon tid på denna heller. Inte nog med att den är dålig – den är dessutom förutsägbar så det står härliga till. 
 
Men – each to their own! Jag vet många som tycker att denna är helt okej som underhållning…