Det första hon gör är att byta namn till Filippa Bond. Och skaffa sig en agent. Ja, och ett jobb som kopieringsbiträde också, för hon måste ju trots allt betala mat och husrum.
Och så plötsligt händer det! En roll i en långfilm! Är det alltså äntligen dags för Filippa att make it stort?
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna avslutning på en ganska bra serie. Jag känner igen mig i så mycket, och visst är det underhållande – stundtals riktigt roligt – men det kan även bli lite för mycket. Det känns nästan som om denna boken är lite överflödig, för det känns inte som om det händer så mycket rent karaktärsmässigt, vilket jag tycker att man kan förvänta sig av en trilogi som följer en ung person under så viktiga år. Filippa som rollfigur står mest och stampar, och man undrar om hon överhuvudtaget har utvecklats under åren. Samma misstag och samma pipe dreams, känns det som.
Men okej. Helt okej, annat vore orättvist att säga. Men det hade nästan räckt med en lång epilog i slutet på Stjäla the show, om ni förstår hur jag menar.
Men jag kommer fortsätta att kika efter Emmy Abrahamssons böcker, för Min pappa är snäll och min mamma är utlänning är något av det roligaste jag har läst på länge.
Stories from the city, stories from the sea 