2015: 25 – Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Detta är nog det bästa jag har läst av henne sedan Stenhuggaren, som var den första Läckberg-boken jag läste för många herrans år sedan – det var nog en påskhelg faktiskt.

I alla fall. Här är det vinter i Fjällbacka. En flicka, Victoria, som försvann på väg hem från ridskolan fyra månader tidigare irrar svårt skadad, blind och halvnaken ut ur skogen och in på en bilväg. Bilen som kommer hinner inte väja och hon dör på en gång, utan att kunna berätta för någon om de oerhörda grymheter som hon utsatts för.

Samtidigt håller den – evigt rediga – Erica Falck på att forska i ett gammalt brottsfall där en hustru dömts för mordet på sin make. Men frun berättar ingenting, och Erica förstår att något inte stämmer. Kan den gamla parallella historian ha med det nya fallet att göra?

Ja, naturligtvis är det så – Läckberg kör alltid med parallella historiska historier (!) och på något vis har de alltid med varandra att göra. Ibland är det skickligare gjort än annars, men det är hur som helst välgjort i detta fallet.