2015: 25 – Lejontämjaren av Camilla Läckberg

Det är många som tycker att Camilla Läckberg inte är rumsren, eller åtminstone att de som gillar henne inte är det.
 
Jag tycker att hon är ganska bra och har egentligen ingenting emot hennes böcker. Visst, det är mycket misär och elände och nej, det är inte helt realistiskt att Fjällbacka drabbas av så extremt mycket av de varorna samt mord, men där får vårt suspense of disbelief träda in för det är väl ungefär som stackars Midsomer. ((Rebecka och jag har planer på att skriva böcker om Fjällbacka som en zombiestad eftersom alla inom kort kommer att vara döda.))

Detta är nog det bästa jag har läst av henne sedan Stenhuggaren, som var den första Läckberg-boken jag läste för många herrans år sedan – det var nog en påskhelg faktiskt.

I alla fall. Här är det vinter i Fjällbacka. En flicka, Victoria, som försvann på väg hem från ridskolan fyra månader tidigare irrar svårt skadad, blind och halvnaken ut ur skogen och in på en bilväg. Bilen som kommer hinner inte väja och hon dör på en gång, utan att kunna berätta för någon om de oerhörda grymheter som hon utsatts för.

Samtidigt håller den – evigt rediga – Erica Falck på att forska i ett gammalt brottsfall där en hustru dömts för mordet på sin make. Men frun berättar ingenting, och Erica förstår att något inte stämmer. Kan den gamla parallella historian ha med det nya fallet att göra?

Ja, naturligtvis är det så – Läckberg kör alltid med parallella historiska historier (!) och på något vis har de alltid med varandra att göra. Ibland är det skickligare gjort än annars, men det är hur som helst välgjort i detta fallet. 

En tanke på “2015: 25 – Lejontämjaren av Camilla Läckberg”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s