Athena Farrokhzad i Sommar i P1

Tja, det var ju oundvikligt att lyssna på detta till slut, efter all kontrovers och mediauppmärksamhet. 

 

Var det verkligen så himla farligt? 

 

Hon pratade om väldigt viktiga saker, och vill ha mig på sin sida så ska man absolut använda sig av poesi och litteratur, då lyssnar jag! 

 

Men. Det entoniga pratet med så tung betoning på slutet av meningar. Alltså. Jag blir tokig på sådant. Och jag tycker absolut inte att man ska läsa dikter på det viset – särskilt inte när de inte handlar om död och elände, liksom. 

 

Jag är glad att jag hörde det för att ha hört det, men… nä, jag lyssnar inte igen. 

 

Förresten gick jag på gymnasiet samtidigt som Athena, vi sjöng i kören ihop men jag minns inte så mycket mer om henne än att hon hade helt fantastiskt hår och mycket eyeliner (med andra ord ingen större förändring). Jag har för mig att hon var väldigt trevlig också. 

 

Lyssna på Athena här.